Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - skaft ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Weigand). Otänkbart vore väl ej (med
d’Arbois de Jubainville), att ordet kunde
vara lånat från ir. scoloc, livegen; jfr
att ämbete sannol. är avlett av ett
motsv. keltiskt lånord, (det latiniserade)
ambactus.
2. skalk (bröd-, ost-), sällsynt i litter.
= no., da.; egentl.: stump, bit, till ie.
roten skel, klyva o. d., i skilja (se d. o.);
jfr likabetyd, da. dial. skal. Alltså
etymol. = sv. (dial.) skalk, skarv på
taksparre (1746) o. d., da. skalk, stock varpå
takskägget vilar, väl från mlty. schalk
ungef. ds., etymol. = isl. svärdsnamnet
skalkr (?, jfr isl. skalm, svärd, egentl.:
avhugget trästycke, se skalm); jfr sv.
dial. skulk, skolk, avsågad bjälk- el.
plankstump; se f. ö. skalka.
skalka, sjöt., (med lister) täta en
skeppslucka o. d. med påspikad
segelduk, Röding 1796 (ännu ej hos Dalin
1853) = da. skalke, från holl., lty.
schalken, spika igen el. fastlåsa skeppsluckor
(o. presenningar) med schalklîsten, till
mlty. schalk, litet stöd varpå en sparre
el. bjälke vilar, etymologiskt = skalk 2.
- Hos Röding även skalma (se skalm),
[skalka, sv. dial., skena, vara yster,
se skala 1.]
skall, fsv. skal(l) n. o. f. = isl. skall
n., skǫll f., ä. da. skald, motsv. mlty.
schal m., fhty. scal (ty. schall), till germ.
st. vb. *skellan, ljuda (se skälla 1 o.
skallra).
skalle - fsv.: skalle, huvudskål =
isl. skalli, skalligt huvud, no. skalle ds.
som i sv., da. hovedskal (av -skalle), av
urnord. *skallan-; väl till ieur. roten
skel, klyva, jfr skilja, skal o. skål,
el. möjl., med Noreen Sv. etym. s. 65,
i avljudsförh. till skulle, sbst., o. skult.
- Härtill: skallig, motsv. fsv.
skallotter = isl. skǫllóllr, da. skaldet, jfr isl.
skalli, skalligt huvud, med samma
betyd.-utveckling som i lat. calvus, skallig:
calva, huvudskalle, o. fslav. golŭ, naken
(se kal): glava (av *golvā), huvud. Annorlunda Falk-Torp s. 980, som med
orätt vilja etymologiskt skilja skalle
o. skallig. - Tyskan har för ’skalle’
det obesläktade schädel = höll. schedel
(av oviss härledning); eng. skull är ett
nordiskt lånord (se skulle),
skallra, fsv. skalära = no., jfr ty.
schällern, ty. dial. schallern, r-avledn.
till stammen i skall, skälla; jfr skälla.
- I da. i stället klapre = klappra.
skalm (vagns-), Rålamb 1690, motsv.
isl. skalm f., en av de två delar som
bilda en forkr (båtshake), fruktskida,
svärd (egentl, väl: träsvärd, såsom i
Vimose- o. Thorsbjærgsfynden, urspr.:
avhugget trästycke), lty. schalm, tunt
bräde m. m. (varav sv. dial. skalm,
bokpärm, urspr, av trä), ä. holl. schalm,
fruktskal, fhty. scalm, båt (med samma
betyd.-utveckling som i båt, skepp osv.);
motsv. grek. skalmós, årtull, skálmē
(trak.), kniv; jfr no. skjelm, fruktskal,
skolm m.: tjockt skal, f.: fruktskida;
egentl.: det kluvna; bildat med
m-av-ledn. till roten skel, klyva, i skal, skalle,
skål osv. (se särsk. under skilja),
såsom barm till bära, malm till mel,
mala, osv. - Härtill: sv. dial. o. isl.
vb. skalma, skreva. Jfr även skalka
slutet.
skalmeja, Weste 1807: Skàllmeja el.
é, i nsv. blott den senare betoningen
fsv. skalmeia, ett gammalt ord för
herdepipa o. vissa andra instrument, från
mlty. schalmeide = ty. schalmei, från
ffra. chalemie, från grek. kalamaia; jfr
fra. chalumeau, av mlat. calumella; båda
till grek. kálamos (lat. calamus), halm,
rör; se halm. - I de vulgära uttr. ha
ont i skalmejan, ge någon på
skalmejan är ordet en från skalle
utgående pleonastisk bildning med
anslutning till skalmeja, herdepipa, av
samma slag som t. ex. spelorre, om
spelare, el. såskopp, om soliga
personer. Jfr da. ha lidt paa skalmeien, vara
lite berusad, jämte ha lidt paa skallen.
skalp, Fr. Bremer Hem. i Nya
Verlden: skalpar plur. = ty. skalp, från
eng. scalp, huvudsvål, vilket väl, att
döma av sc-, lånats från nord. spr.; jfr
det i alla händelser etymol. identiska
da. dial. skalp, fruktskida = isl. skalpr,
svärdskida, fda. skalp (jfr fsv. skalpa,
förse med skida), som hör till ie. skelb,
klyva, urhålka (se närmare skölp).
Med avs. på betyd, ’fruktskida o. d.’ jfr
under skrott.
skam = fsv,: blygsel, förtret, skada
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
