Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - resolut ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
-ts-; ty. reizen), av germ. *raitian. Vanl.
fattat som ett kausativum till rita i den
äldre betyd, ’rista’ o. d. Om här en ie.
bildning på -eiö- föreligger, bör den
dock snarast ha haft intensivisk-
itera-tivisk funktion av samma slag som nöta
(till njuta). - No. vreila visar hän på
en b iför m med w, som även kan tänkas
uppträda i isl. ra/a; jfr under rese, rita.
retirera, av f ra. retirer, av re-, åter,
tillbaka, o. tirer, draga (av ovisst ursprung),
vartill även attiralj, tirad, tiraljör.
reträtt, 1638: retraitte, av fra. reträtte,
till participstammen av ffra. retraire, av
lat. retrahere (supinum -tractum), draga
tillbaka (av re-, tillbaka, o. traherc,
draga; se trakt).
retur, J. De la Gardie 1627, av fra.
retonr, återresa, återvändande, till
re-tourner, återvända, av re-, åter, o.
tour-ner, vända (se t. ex. tur l, 2, 3, turné,
törn).
retuschera = ty. retuschieren, av fra.
retoucher, retuschera, förbättra, åter
vidröra, av re-, åter, o. toucher, vidröra,
röra (se tusch 2).
Retzius, familjen., förr: Ressius, efter
sjön Re ss e n Ögtl.
reumatism, P. J. Bergius 1755 - ty.
rheumatismus, fra. rhumatisme, av grek.
revmatismös, till revma n., katarr o. d.,
flöde, egentl.: det som flyter omkring i
kroppen, till réein, flyta (urbesl. med
ström).
Reuter, Reuter (c röna osv.),
familjen., se ryttare.
1. rev r. (f.), till fiske, Schroderus
o. 1638, I. Erici 1642, motsv. no. reiv
m., besl. med germ. *raibön = no. reiva,
svepa, veckla, nisl. reifa ds. = ägs.
dräpan, veckla upp; jfr germ. *raitian
= isl. reifa, bildl.: utveckla o. d. Hit
även: sv. dial. re(i)v - isl. reifar f. pl.,
omhölje, binda, tömmar. I avljudsförh.
till isl. rifja, vända hö, förklara,
ävensom isl. rifr (genil. rifjar), vävbom -
sv. dial. re/;, jfr ä. nsv. ref ve ds. 1640.
Jfr reva l o. 4.
2. rev r., längdmått, Raam 1670
(officiellt från år 1855); väl till föreg,
o. reva 1. !
3. rev n., sandrev, 1658, i ä. nsv. l
även pl. -ar = da. rev, isl. rif (gen. pl.
rifja), motsv. Ity., höll. rif, som lånats
från nord. spr. o. själva ligga till grund
för ty. riff o. eng. recf; egentl, samma
ord som rev 4, revben, o. det från Hy.
lånade ribba; se dessa ord. Jfr slov.
réb9r, sluttning på en kulle o. d., med
ry. rebrö, revben. Betyd.-utvecklingen
kan jämföras med hals, huvud, näs
osv. i geografisk bemärkelse. - Jfr även
revel.
4. rev n., revben, fsv. rif = isl. rif,
ä. da. riv, rev = fsax. ribbi, fhty. rippa,
-i (ty. rippe), ägs. ribb (eng. rib; jfr rips),
av germ. *rebia- - ie. Vefr/iio-, besl.
med ry. rebrö ds., väl till grek. eréphö,
lägga tak över, orophe, tak, fhty.
hirni-rebo, huvudskål; jfr rev 3 o. ribba. -
Nu i stället vanl. revben, fsv. rif ben
- nisl. rifbein, ä. da. rev-, rivben (da.
ribben); jfr ffris. ribbesbén. Härtill
rev-bensspjäll, Var. rer. 1538: rebenspel,
ombildning av mlty. ribbesper, varav
ä. da. ribbe(n)spa?r (110. ribben(s)bwisteg)
o. ty. ribbe(n)speer, till mlty. ribbe,
revben (se ovan o. ribba), o. sper, spjut
(varav ä. nsv. spär(r), fsv. spwr) = fhty.
sper (ty. speer), ägs. spere (eng. spear),
isl. spjprr osv. (se rida spärr), väl
besl. med lat. sparus, kort jaktspjut, o.
med Sparre (jfr Persson Indog. Wortf.
s. 473). Alltså egentl, ’spett på vilket
revbensspjället stekes’ o. sedan om
köttet självt; med samma dubbelbetyd, som
i mhty. spiz.
5. rev n., rivande, bukrev, fsv. rif
ds. = isl. rif, 110. riv, av urnord. *
ritatill riva (som bett till bita el. drev
till driva). Jfr revor m.
6. rev n., i segel, Rajalin 1730, Lind
1749 = isl. rif, da. rev, Ity. reff, riff,
höll. reef väl från nord. spr.; eng. reef
från höll. Snarast till riva, alltså
’avskuret stycke’ el. dyl.; dock osäkert (jfr
lärft). - Härtill vb. reva - da. revc,
Ity. reven osv.
1. reva, vb, avmäta jord, 1558, part.
riffvenn s. å., till rev l i betyd, ’snöre’.
2. reva, vb, om segel, t. ex. 1620, se
rev 6.
3. reva, sbst., spricka, rämna, NT
1526, fsv. riva = isl. rifa (o. hrifa), no.
riva, avljudsform till vb. riva. Jfr det
besl. rämna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
