Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - polyp ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
postulat = ty., av lat. postutatum,
till lat. postuläre, fordra (väl med
Nie-dermann IF Anz. 29: 35 av *posci-tuläre,
överbringa en fordran : *posca - sanskr.
prccha, fråga, urbesl. med forska).
potatis, J. Åhlström (Alströmer) 1727
o. Linné Sk. r. 1749: potatoes (-oes);
Linné 1747, Sahlstedt 1773: potates;
1776: potates, 1805: potatis, Weste 1807:
potat, Dalin 1853: potates el. -is, plur.
potäter; även i dagligt tal potatisar (dock
ej i kollektiv mening), sv. dial. potäta
el. potäta, plur. -äter o. -äter = 110.
potet, potetes, från eng. potato (plur.
-oes) = höll. pataat, av spän. patata,
urspr, ett haitiskt ord. Uttalet med
-a-beror på syiilån, det med -a- på försök
att återgiva det eng. uttalet. Ändelsen
-is i nsv. är oklar; möjl. från eng. (vulg.)
plur.-former på -ies (jfr eng. tatics). N.
Bergsten Spr. o. st. 15: 67, Kock Sv.
ljudhist. 4: 329. - I ä. sv. i stället ofta
jordpäron; jfr Sahlstedts hänvisning från
potates till detta ord; i sv. dial. para
el. jordpära (stundom med
motsättningsformen träpära, päron), jfr ty.
erd-apfel, fra. pomme de terre, egentl.:
jordäpple. Därjämte i Vgtl. noter (se d. o.)
knoler, väl lån (jfr Hy. knolle, potatis,
osv., besl. med knöl), samt toler (se
Landtmanson Sv. 1m. Bih. 1: 37). -
Da. har kartoffel, från ty. =, besl. med
tryffel. Härav den Hy. ombildningen
kanttiffet, pantiiffel, varav da. dial.
kan-toffcl o. sydsv. dial. pantoffla, plur. -er.
potentat, 1617, Dalins Arg. = ty.,
av fra. potentat, ital. potentato, av lat.
potentätus, makt, herravälde, till potens,
mäktig (besl. med despot o. -faps i
got. brupfads, se brudgum m e).
potkes, potkäs, I. Erici 1642:
pott-kees (i nu obr. anv.), Lind 1749: polt-kes
Dagl. Alleh. 1771: Port-Kes; från Ity.
pot-kese = ty. pottkäse, av pott, kruka (jfr
även potta o. potpurri), o. Ity. kese, ty.
käse, ost, av fhty. kdsi, jämte ägs. cijse,
cése (eng. cheese) osv. från lat. cäsens, ost,
av omstritt urspr.; se f. ö. k as (e). Jfr
ä. sv. sutmetskes, sötmjölksost, Dalins
Arg.
potpurri, av fra. pot-pourri, urspr.:
rätt av varjehanda (något ankomna)
matvaror, till det från germ. spr. lånade
pot, kruka (se potta), o. ponrri, rutten;
egentl, översättning av likbetyd, spän.
olta podrida, till otta, kruka, o. lat.
pu-tridns, rutten (urbesl. med ful).
pott, av samtliga spelare gjord insats,
Kexél 1776: ’Första pott jag vinner’, jfr
Tersmeden 1747 (o. 1780): ’spela om
2 st. i pott’; liksom da. poi från höll.
pot i samma betyd., egentl, ett germ.
ord med .betyd, ’lerkärl, gryta’, varom
se under potta. Ordet betyder alltså
äldst det kärl, vari insatserna lades, o.
användes sedermera om själva
insatserna. - Förr även som växelform till
potta (mlty. pott) i annan anv., t. ex.
en pott öl, t. ex. 1695.
potta, fsv. potta, putta (liksom ännu
i sv. dial.), lergryta, även som
måttbestämning, liksom da. potte o. senisl.
pottr från mlty. pot - ägs. pott (eng.
pot) o. identiskt med pott (se föreg.);
ingår även som senare led i slickepott
(se d. o.); germ. *putta-, sannol. till en
germ. rot put, svälla o. d., varom se puta
osv. - I betyd, ’nattkärl’ ellips av äldre
nattpotta (bouppt. 1671, ännu o. 1900
= da. natpotte), liksom kommod av
nattkommod. Om ä. nsv. lyck(e)potta,
lotteriurna, se lotteri. - Med avs. på
anv. som okvädinsord jfr likbetyd, ä.
nsv., ä. da. kakel, egentl.: kruka, potta
(se under kruka 2). - Pottaska, si. av
1500-t. - da. potaske, från ty. pottasche
= eng. potash, till ty. pott osv., gryta :
beredningen (av den förr använda
trämassan) skedde i grytor.
poäng, från fra. point m., av lat.
punctum (se punkt); om den viktigaste
punkten, tillspetsningen i ett yttrande
el. en kvickhet däremot av fra. pointe,
av lat. pnncta, substantiverat fem. sg. av
det particip, vartill punctum är den
neutrala formen. Av puncta kommer
ytterst även pynt.
1. pracka, småkrake, Mergus
serra-tor, Linné Gothl. resa 1741 (betecknat
som gottländskt), jfr sv. dial. pracknisse
om hannen o. pracka om honan; efter
småskrakarnas läte, som återgivits bl. a.
med parrack; jfr sk rak e o. skräcka.
2. pracka (på osv.), ä. nsv. lura,
tigga sig fram, fuska (jämte prackare,
vanl. uttr. för ’bedragare, klåpare’), y.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
