Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kärv ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
larma, skrävla, no. kjekla, kivas, ä. da.
kicegle; sannol. ytterst till käke (jfr
parallellen under k af s a) o. i så fall
identiskt med sv. dial. käxet, med
mun-iien hastigt snappa efter = no. kjeksa.
En självständig bildning är väl mlty.
kekelen, kivas, till Ity. kakel, kekel, käft;
väl likaledes till käke. -
Deverbati-vum: sv. dial. grankäxa, gransångare.
Köhler, familjen., från ty., av köhler,
kolare (se kol).
kö, av fra. queue, av lat. cauda, svans
(vartill även kodilj).
kök, jfr fsv. kökia f., 1500-t. o. ofta
på 1600-t.: köke n., motsv. no. kjok, da.
kvkken, från mlty. koke, kokene = fhty.
kachina (ty. kliché), ägs. cycene (eng.
kitchen); från mlat. cucina (;> fra.
cui-sine), av lat. coqulna, till coquo (se
koka). Ordet har ersatt det gamla fsv.
stekarahus, som kvarlever i dial.
steker-hus, sters, nu stundom: brygghus; på
Island o. i Norge även eldhus - dalm.
jällaus m. m. - Jfr kulinaris’k.
köl, fsv. kiöl, Idol, skeppsköl = isl.
kjplr, även: bergsrygg (jfr plur. Kilir,
Kölen, mellan Sverige o. Norge), da.
kol, av uriiord. *kclu-; besl. med ägs. ce/e
m. Grundbetyd. har väl varit ’något
krökt’, ännu tidigare ’hals’; jfr ty. kehle,
strupe, isl. kjalki, käke, varom under
kal, kälke; o. ordet är i så fall besl.
med lat. gula, svalg, sanskr. gala-, strupe,
osv.; till den allmänt spridda ie. roten
gel (glÅel) i ir. gelim, slukar, osv. Jfr
betyd.-utvecklingen av hals o. se under
låring. - Kölsvin, o. 1580 = da.,
sedan inlånat i Ity., höll. m. m.; anses
vara omtydning el. genom dissimilation
uppkommen förändring av kölsvill (t. ex.
i no.), till svill = sy 11; alltså egentl.:
planka, som löper parallellt med kölen.
- Av ett helt annat ursprung är isl.
kjöll m., skepp = fhty. Idol, ägs. céol
(se kula l o. kyl).
köld, fsv. kyld = no. kj0ld; av germ.
*kulÖi- el. *kulipö-, avljudsbildning till
kall. Den förra formen är från
ordbildningslärans synpunkt sannolikast
(jfr börd, skörd osv.); för den senare
tala dial.-ord med kakuminalt d, varom
Sandström Sv. 1m. Bih. 6: 35; jfr dock
härtill även H, Pipping SNF VI. 5: 27
(med litteratur). Jfr fsv., da. kulde,
isl. kuldi m. ds., av *kulÖan el.
*kuli-pan-.
kölna, stuga där lin torkas, säd
mäl-tas osv. = fsv. = isl. kylna, ä. da.
k0lne, från ägs. cylen (eng. kiln), från
lat. cullna, kök (i kulinarisk). - Ett
inhemskt o. urgammalt ord, som dock
betecknade en mera primitiv inrättning
för samma ändamål, är sv. o. no. färre,
plats för lintorkning, nu i somliga
landskap: takhylla, ovanrum, loft m. m.,
motsv. fhty. darra (ty. darre), torkria,
o. grek. tarsös (-rr-), till ie. lers, torka
o. dyl. (se torr).
1. kön, fsv. kön, kyn, släkt, slag =
isl. kyn, da. kan, got. kuni, fsax., fhty.
kunni, ägs. cynn (eng. kin), av germ.
*kunja-, besl. med lat. genus n., släkt,
slag (jfr genealogi, general, geni),
grek. gcnos, sanskr. jdna-, till ie. roten
gen i lat. redupl. vb. gigno, avlar,
frambringar, nätus, född (av *gnäto-; se
nation, natur), grek. gignomai, födes,
sanskr. jånali, avlar, fir. rogenar,
föddes, ägs. cennan, avla, osv.; se f. ö.
kind 2 (barn), Kind 3, kynne. - Från
germ. *kunja- utgår finska lånordet
kunnia, heder, ära (av ’familjeära’,
’förnäm släkt’, jfr isl. ko nr, man av
förnäm släkt, jfr konung); se Setälä EU F
13: 320 f.
2. kön, nu kvar blott i några dial. i
betyd, ’vacker, beskedlig’, f. ö. icke
sällsynt under 1600-t. i betyd, ’djärv,
tapper’ (ännu hos Kolmodin 1732), fsv.
kön, kunnig, skicklig, skicklig till strid,
modig (i denna betyd, väl påverkat av
mlty.) = isl. konn, kunnig, duglig, no.
kjetn, även: klok, da. kon, vacker, förr:
klok, modig, mlty. köne, djärv, fhty.
kuoni, modig, stark (ty. kuhn), ägs.
céne, modig (eng. keen, skarpsinnig), av
germ. *könia-9 verbaladj. till kunna
(jfr t. ex. adj. för), alltså med
grund-betyd. ’kunnig’. Med avs. på
betyd.-utvecklingen ’kunnig’ ;> ’beskedlig’ (i sv.
dial.) jfr snäll.
köpa, fsv. köpa, handla, köpa, betala
= da. k0be; att döma av fsv. ipf. köpte,
av det germ. "kaupian, som ligger till
grund för isl. ipf. kei/pta, ägs. ciepan,
fhty. kouffen o, snarast även (som lån)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
