Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kåta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
käke, ä. sv. ofta keke (varom Noreen
V. spr. 3: 307), fsv. kceke = no. kjake,
ä. da. kicege, da. dial. kjage, av urnord.
*kekan~i jämte käk f., sv. dial. kjåk,
no. kjok, da. dial. kjceg, av urnord.
*kekö-; besl. med mlty. keke f.,
tandkött, gälar, o. avljudsformen käke ds.;
mycket osäkra förklaringsförsök. Da.
kceve hör kanske samman med käft.
Jfr k ax a, vb. - Ett helt annat ord
är isl. kjalke osv., käke, se kälke o.
köl.
käl, ränna, i bl. a. hålkäl (se d. o.).,
Snickerib. 1858, från ty. kehle ds.,
överförd anv. av dess vanliga betyd, ’strupe’;
se f. ö. kälke, köl, rö t ge 1.
käla, se kela.
kälkborgare, Weste 1795, Palmblad
1813: Kelkborgarnes krönika, (övers, av
Tieck), Cederborgh 1814, hos Hallman i
icke föraktlig betyd.; väl elliptisk
bildning för * Kälkestadsborg are, borgare i
Kälkestad, som under 1800-t.
(Fahlcrantz, Palmblad m. fl.) stundom brukas
liktydigt med Grönköping, Kråkvinkel,
Skråköping, grekernas Abdera,
tyskarnas Schilda osv.; upptaget från det
gamla uttr. ’när Adam bodde i
Kälkestad’, anfört t. ex. av Bång 1675, ett i
åtskilliga landskap förekommande
gårdnamn; enl. uppgift från prästen Adam
i Kälkstad, Medelpad (1630-t.); jfr
Hjelmqvist Bibi. pers. namn s. 18. -
Förr o. stundom ännu även:
spetsborgare, da. spidsborger, efter
ty.spiess-biirger, egentl.: borgare beväpnade med
spjut (o. till fots) i motsats till de
rikare till häst el. till de värvade
laiis-knektarna; jfr ä. ty. glevenbtirger ds.,
till gleven, lans = sv. glaven.
Spiess-motsvarar etymologiskt sv. spjut, men
missuppfattades som en motsvarighet
till spets.
kälke, fsv. läatlke = isl. kjalki, no.
kjelke, av urnord. *kelkan-, jfr fin.
lånordet kelkka; A*-avledn. av köl (*kelu-)9
efter de böjda medarna. Jfr isl. kjalke
osv., käke, motsv. fhty. kelnh, struma,
närmast till det med köl besl. germ.
* kel ö n = fhty. kela (ty. kehle), strupe
(= kal; jfr rotgel), ägs. ceo/e.
källa, fsv. kcelda = isl. kelda, ä. da.
ka>lde, da. kilde är ej, såsom stundom
ännu antages, besl. med kvälla osv.,
utan en bildning på germ. -zon till
kall (germ. *kalö-), såsom t. ex. no.
verma, ej tillfrysande källa, till varm,
syra till sur osv. Germ. alltså
*kal-diön = fin. lånordet kaltio. Jfr litau.
szaliinis, källa: szdllas, kall. Fslav.
kladezi ds. är lånat från en germ.
bildning *kalding-.
källare = fsv. = isl. kellari, kjallari,
da. k&lder, fsax. kelleri, fhty. kellari (ty.
keller), från lat. cellärinm, skafferi m. m.,
till cella ds. (se cell). Lånat, då lat.
c före e ännu uttalades k. -
Källarhåls, välvd ingång till källare, fsv.
kccllarahals - da. kcelderhals, från mlty.
kéllerhals; jfr no.-da. kcelderstrupe. Som
växtnamn i betyd. Daphne mezereum,
fsv. kwllarahals, från mlty. kéllerhals
= ty., möjl. till mlty. kellen, förorsaka
smärtor - mhty. qucln, kellen, plåga
(se kval), emedan bären, som förr
användes vid halssjukdomar, vållade
häftiga smärtor i halsen. I så fall av en
imperativisk bildning *kell den hals el.
dyl.; jfr Falk-Torp s. 515.
källarhåls, växtn., se föreg.
kälta, i dial. även: skälla (med samma
betyd.-skiftning som i k af s a), smått
hosta, fsv. kwlta, käxa; besl. med osv.
dial. kålsa ds. Se ut som
iterativbild-ningar, germ. *kallatjan, resp. *kallisön,
till kalla, egentl.: ropa; med vanlig
växling av -s- o. -/-avledn. i dylika
verb. Å andra sidan kanske olämpligt
att skilja från ffris. kaltia, tala = mhty.
kalzen, kelzen, tala högt, skryta, vilka
likaledes äro besl. med kalla, fast
bildningen är en annan (se även under kava t);
jfr (?) fir. adgladinr, tilltalar, ävensom
under kält ring.
kältring, 1689 (som okvädinsord),
stundom: kälting = da. kceltring, i ä.
da. också ’landstrykare’, från fris.
kel-tring ds., till sik keller n, bruka grova
ord, jfr Hy. keliern, skryta, osv.; se
kälta.
kämnär, medlem av en 1849 upphävd
underdomstol för Sveriges städer, fsv.
kcem(m)encer(e), kammarherre,
skattmästare, kamrer m. m. = da. kommer,
kwm-ner, stadsfogde el. dyl., från mit}7,
keme-ner, genom dissimilation av kemerer, jfr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
