Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kvant ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kvækgres, fhty. quecca (ty. quecken m.
n.), eng. quick-grass; med syftning på
ogräsets sega livskraft. - Kvicksilver,
fsv. kviksilf = da. kviksølv, från mlty.
quiksulver = ty. quecksilber, ägs. cwicseolfor (eng. quicksilver) osv.;
översättning av lat. argentum vivum (fra.
vif-argent), på grund av dess lättrörlighet
o. silverfärg.
kvicke j det inre hornet av hästhoven,
Rålamb 1690; motsv. sv. dial. kvikk,
kvek(k)e m., no. kvikk m., no., isl. kvika
f., avledn. av kvick i betyd, ’levande’,
här närmast: ’känslig’ i motsättning
till de fasta delarna av hoven. - Sv.
dial. kveke är formellt = fsv. kviki m.,
levande kreatur.
kvida, fsv. kviþa (ipf. kvidde), vara
orolig, kvida = isl. kviða, vara sorgsen
el. bekymrad för, ä. da. kvide, klaga,
fsax. quithian, jämra sig, ägs. cwiðan
(st. vb), klaga, rotbesl. med got. qainôn,
gråta, sörja, ägs. cwánian, klaga, isl.
kveina, klaga, jämra sig, isl. kveinka, no.
o. nordsv. dial. kvinka; ofta
sammanställt med sanskr. gáyati, sjunger, litau.
gëdóti, sjunga, osv.; andra sannol. el.
möjl. hithörande ord se v. d.
Osten-Säcken IF 24: 239 f. Om, såsom
stundom antagits, grek. odino, känner
(häftig) smärta o. d., också är besl., synes
mycket osäkert. - I nsv. med analogisk
stark böjning, liksom t. ex. stred för
äldre stridde; se likn. ex. under hinna
2. - Jfr kvillra.
kviga, fsv. kvigha = isl. kvíga, da.
kvie, av germ. *kw-izön, till ett adj.
*kwiza-, jfr isl. kvígr, ung tjur, ungef.
motsv. ett lat. *bovicus; avledn. av ko;
förf. Ark. 7:3. Annorlunda bl. a.
(Bezzen-berger) Zupitza Gutt. s. 88 o. Lidén IF
19: 329 (den senare: måhända ’binetion’
el. ’coitui maturus’, besl. med grek.
binéo, övar samlag o. d.); om ordet jfr
f. ö. närmare Lidén anf. st.
Kville, härad i Boh. 1., fsv. Kvildir,
egentl. gårdnamn, plur. till fsv. kvild f.,
källa till en flod, blott i ortn. t. ex.
Nizær quild (: ånamnet Niz) = sv. dial.
kvill, av germ. *kvelð-i, ti-bildning till
ie. roten guel i kvälla.
kvillra, Dalins Arg., r-avledn. av sv.
dial., ä. nsv., 110., isl. kvilla ds., av *kviðla,
i sin tur l-avledn. av kvida.
Annorlunda Noreen V. spr. 4: 19: metates
av sv. dial. kverla, jämra sig, om barn.
Noreens anmärkning att -ra i svenskan
ej plägar avleda verb är icke riktig,
såsom framgår av listorna hos förf. Ark.
14: 184. I den exempelsamling i V. spr.
7: 314, dit N. hänvisar, äro ord
sammanförda med mycket skiftande
ursprung (glittra hör ej direkt till
silver-glitt o. klappra ej till portklapp).
kvinna = fsv., isl. (där även ~e~) =
fda. quinnæ, da. kvinde, utvidgning av
den urgerm. stammen *kwinn-, av
*kwenn-, tillhörande de svaga kasus av
germ. *kwenon = got. qinô osv.; se f. ö.
(avljudsformen) kona. Om stam vokalen
i se R. Pipping Erikskr. ljudl. s. 27;
annorlunda Kock Sv. ljudh. 1: 6, 126
m. fl.
kvint = ty. quinte, av lat. quinta,
fem. till quintus, den femte. Jfr
kvintessans, kvintilera, kvintin.
kvintessens = ty. quintessenz osv.,
av mlat. quinta essentia, femte
grundämnet el. varat, det senaste o. finaste
av alla ämnen, eter, till lat. quintus,
femte, o. essentia, väsen (se essens).
kvintilera, t. ex. Wivallius = da.
kvintilere, ty. quintilieren, till kvint i
betyd, ’femte (o. finaste) strängen på en
fiol)’. - Därjämte mlty. quinkeléren, ty.
quinkelieren, varifrån ä. nsv. kvinkilera,
t. ex. Düben 1722 (qvincki-), jämte Ity.
quinken, ty. quinkeln, jfr isl. kveinka,
sv. dial. kvinka (se kvida). Möjl. har
här inbördes påverkan egt rum.
kvintin, nu ofta med bokuttalet
kvintín ; med accenten kvíntin, t. ex. Spegel,
Kellgren, Weste 1807, Dalin 1850, 1871
o. fortfarande av åtm. äldre fackmän,
fsv. kvintin(e), ett femtedels lod, från
mlty. quintîn = mhty. quentîn, av mlat.
quintinus, till lat. quintus, den femte.
kvissla, Arvidi 1651 (qwitzla
Schroderus o. 1638) = da. dial. kvesel, dimiu.
till fsv. kvisa el. möjl. kvesa (kveis-, med
e > i framför konsonantgrupp); se kvesa.
Bildat som kringla, ögla.
1. kvist, fsv. kvister = isl. kvistr, da.
kvist, av germ. *kwisti- el. *kwesti-, i
senare fallet avljudsform till kvast. En
avledning härtill ser Sperber WuS 6:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
