Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - ko ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
osv. (varom under kobolt); f. ö. väl
besl. med kyffe.
kofferdi, jfr G. G. Wrangel 1644:
copfördier, Ekeblad 1658: coffardier (i
betyd, ’kofferdiskepp’) = da. koffardi,
från Ity. köpfardie, höll. koopvardij (ty.
kauffartei), avledn. av mlty. kopvart,
varav fsv., ä. nsv. kofart, handelsfartyg,
Hund 1605; till köp o. fart, färd.
koffert, 1627: cmipfert (i brev från
E. L. v. d. Linde), 1651: kofferthen best.
f., 1687: ku/fertar plur., S. E. Brenner:
ko f rar plur., - da. koffert, kappsäck,
från Ity. koffer(t), knffer(t) = ty. koffer,
av f ra. coffre (eng. coffer), från grek.
kophinos, stor korg (eng. coffin, likkista),
av okänt ursprung.
kofta, Burens Suml. -or plur., Spegel
1685: kofta; i ä. sv. även koft, kaftan
= da. kofte, väl samma ord som kaftan
(koftan), se d. o.
koger, fsv. kogher n., väl från da.:
ä. da. kaager, da. kogger, från mlty.
koker m., av fsax. kokar = fhty. kochar,
med ombildningen kochåri (ty. kocker),
ägs. cocer, även: svärd, spjut. Enl.
vanligt antagande lån från mlat. ciiciirum
(ffra. cuivre, varav eng. qniver) = mgrek.
kovkouron, koger = ry. kukorii,
patronväska o. d. Enl. Karsten Germ.-finn.
Lehnw.-stud. s. 121 visar emellertid
den mycket ålderdomliga formen fin.
knkkaro, pung m. m., hän på ett
gammalt inhemskt germ. ord (med
grundbetyd, ’behållare’), som givit upphov
till de utomgerm. beteckningarna;
snarast till ie. gen, böja el. vara välvd (i
kjusa osv.). - Samindoeur.
beteckning för ’koger’ saknas.
kohort, se kur 3.
koj, Weste 1807, tidigare: plur. koijar
1790 o. koijer 1799, från höll. kooi, egentl,
samma ord som koja, vilket redan i
G. I:s reg. brukas i betyd, ’koj’ (ännu
o. 1800 i samma betyd, i plur. kojor),
koja, 1583 (jfr även koj) = da. koie,
från mlty. kåje, avplankning, väl av *kauja,
*kawia, av lat. cavea, förvariiigsställe
för djur, bur m. m. (jfr fra. cac/O-eng.
=, bur), varifrån även fhty. kevia,
fängelse, fågelbur (ty. käfig).
1. koka = fsv. - da. koge, från mlty.
koken = fhty. kochån (ty. kochen); gam-
malt lån från lat. coquere, koka (varav
fra. cuire); jfr dekokt, kock o. kök.
- Lat. coquere, av *qiiequ- utgår från
ett ie. *peq"- (jfr liknande fall under
fem o. fura) o. är sålunda nära besl.
med grek. péssö, kokar (jfr under
melon o. vidare sv. pepsin, av ett ord
för ’matsmältning’, egentl, ’kokning’).
- Det inhemska ordet för ’koka’ är
sjuda. - Ett kok stryk, C.
Gyllenborg 1723 (kook), Dalin 1754 osv.,
närmast till vbsbst. kok av koka, alltså
av samma slag som t. ex. risbastu,
få sina fiskar varma (se fisk), ty.
prugetsuppe osv., andra ex. se under
fikon, m u n f i s k, r a m m e l b u l j o 11 g o.
förf. 1600-t.:s sv. s. 60; dock egentl,
ombildning av uttr. med kåk (i betyd,
’skampåle o. d.), t. ex. ä. nsv. kåkstryka
(jfr kockstrijkas 1640) o. kåk-stryk
Lagerström 1736 (där även kok-stryk)9 motsv.
ä. da. kagstryg. Lindroth Spr. o. st.
8: 46, Hjelmqvist 11: 77.
2. koka (jord-) - fsv.; svag form
till ä. nsv. kok Hels. 1587 = no. kök;
samma avljudsform till kaka, som
ingår i fhty. kuocho (ty. klichén) osv.; se
kaka.
kokard, 1765 (i övers, från eng.), 1768,
av fra. cocarde, urspr, bonnet å la
co-carde, till coq, tupp, egentl.: mössa
med en tuppkamliknande prydnad. Jfr
följ.
kokett, jfr: småcoquet 1712 (efter
Boileau), som sbst. 1735, i ordb. först
hos Lindfors 1815, av fra. coquet, till
det ljudhärmande coq, tupp; egentl.:
bröstande sig som en tupp. - Hit hör
även kokött, av fra. cocolte, egentl.:
liten höna, även om små flickor.
kokosnöt = ty. kokosnuss osv., av
spän. (m. fl.) coco.
kol, fsv. kol, kul = isl. kol, da. kul,
fhty. c/io/, ägs. col n. (eng. coal), av
germ. *kula-, jämte mlty. kole, fhty.
c/?o/o m. (ty. kohle, varav köhler, kolare
= det från ty. inkomna familjen.
Köhler), av germ. *kulan- =; såsom
redan Bopp insett, i avljudsförh. till ir.
gnal (av "goulo el. *geulo-); inga något
så när säkra, närmare släktingar äro
f. ö. kända (jfr Liden Armen. Stud. s.
122 f. med litter.). - Vanligt i ortnamn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
