Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - kila ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fhty. kista (ty. kiste), ägs. ciste, ciest
(eng. chest); gammalt lån från lat. cista
(avledn.: cistern a; se c i s t e r n), från grek.
kiste, korg (redan hos Horn. Od.); av
ovisst ursprung. - I fsv. o, ä. n s v.
även: fängelse, häkte (efter mlty.); väl
kvar i Kistegården Smal., nära
Korn-stads tingsställe. - Andra (ungef.)
likbetyd, germ. ord, som lånats från lat,
äro ark l o. skrin.
kitslig, urspr.: kittlig; ä. nsv.,
Stiernhielm Herc., ungefär ’sinnligt lysten’
(även annorstädes), dessutom bl. a.:
mottaglig el. ömtålig 1698 el. klåfingrig,
självsvåldig Dalins Årg.; betyd, ’kittlig’
ännu hos Möller 1755; tydlig tysk
påverkan hos Lind 1749: ’En kitslig sak,
eine kitzlichte Sache’; i modern betyd,
t. ex. Sahlstedt 1773 (jämte den av
’le-vis, novique cupidus’ o. d.), Weste 1807.
Atm. delvis säkerl. från ty. kitzlich,
kittlig, kinkig (eine kitzliche frage), till
kitzeln = kittla. Delvis kan formen
med ts dero på inhemsk utveckling (med
t bevarat på grund av påverkan från
kittla), jfr ä. nsv. kitsla o. kissla, kittla,
o. sv. dial. kisluger, kittlig, o. kitslig,
no. kislug (jämte kitlug), med samma
utveckling av ti ;> si som i nässla,
vas s l e. - Da. har för ’kittlig’ kilden,
som dessutom liksom sv. kittslig
brukas i betyd, ’ömtålig, delikat’, om sak
el. fråga.
kitt, t. ex. Serenius 1741 o. fr. o. m.
denna tid vanligt = da. &#, från ty.
kitt, av fhty. kuti, quiti = ägs. cwidu,
cudu, kåda; av germ. *kwedu- = ie.
*glÅetu- i sanskr. jdtu, lack, gummi, o.
lat. bitumen, jordbeck (jfr betong),
som lånats från en osk.-umbr. dialekt,
Avljudsform: kåda.
kittel, Bureus o. 1600: kittil,
Swedberg 1690: kittel, f. ö. ytterst sällsynt
till senare hälften av 1700-t. (Sahlstedt
1773); annars -e-, -ä-, ännu Möller 1755
(-e-) o. enstaka (säkerl. dial.) inpå 1800-1.,
fsv. kcetil = isl. ketill, da. kedel, got.
katils, mlty. ketel, fhty. kezzil (ty. kessel),
ägs. cietel (eng. kettle från nord. spr.),
av germ. *katila-, motsv. fin. lånordet
kattila-; gammalt germ. lån från lat.
catillus, dimin. till catinus, djup el. flat
skål. Identiskt med fsv. mansn. Kcetil,
nsv. Kjell. - Övergången av fsv. -ce- till
nsv. -f- beror på inverkan från det föreg.
k (jfr katte o. sv. dial. kitle), sannol.
dock urspr, från sam mans. -
Pluralformen kcetzlar (-e-) i fsv. o. ofta under
1500-t., stundom även på 1600-t. (t. ex.
A. Oxenstierna 1630: kesslar), beror på
samma övergång av -ti- till -(t)sl- som
i nässla, vassle. - Ett inhemskt nord.
ord för ’kittel’ är isl. huerr = ägs. hwer,
fhty. wer, motsv. sanskr. caru-, ir. coire
ds., ry. edra, skål: alltså eii indoeur.
beteckning; med n-avledn. isl. hverna,
stor skål, got. hwairnei, huvudskål.
kittla, ä. nsv. även kitsla, t. ex. Dalins
Årg., fsv. kitla, kitzla = isl. kitta, ä. da.
kidle, kilde (varav avledn. da. kildre),
fhty. kizzilön (ty. kitzeln), ägs. citelian
(i eng. ombildat till ticklé); jfr sv. dial.
kitta; av imitativt (onomatopoetiskt)
urspr, liksom lat. titillare.
kiva(s), fsv. kiva = isl. kif a, da.
kives; från mlty. kiven - mhty. kiven
(ty. keifen); sannol. med grundbetyd,
’skrapa o. d.’, alltså = ty. dial. kifen,
skrapa, gnaga. Jfr mholl., höll. krabben
i båda dessa betyd. Se Psilander KZ
45: 258.
Kjell, mansn., se kittel.
kjol, se följ.
kjortel, med biformen kjol, t. ex.
Bellman, av Weste 1807 betecknat som
värd., fsv. kiortil, kiurtil, kjortel, livrock
(såsom i isl. både mans- o. kvinnoplagg
= isl. kyrtill, da. kjortel, kjole, det
senare utom ’klänning’ även ’frack’, ägs.
cyrtel (eng. kirtle); avledn. av kort,
liksom skjorta av germ. "skurta-, kort;
jfr även under stack 2 (snarast till
stakk-, kort). Sv. kjol o. da. kjole utgå
från plur. kjortlar; varav *kjorlar, ä. da.
kjorler (liksom *a>rtla, isl. ertla> arla),
varav kjolar, till vilket sg. kjol(e)
nybildats; jfr Noreen V. spr. 3:104.
Kjortel har genom brytning av y före rt
uppstått av kyrtil liksom skjorta av
skyrta. - Ordet kan tänkas vara lånat
från ägs.; men då grundordet kort icke
är belagt vare sig i isl., ä. fsv. el. ägs.,
men väl i fsax., har det möjl. bildats i
detta språk.
kjusa (dal-), jfr sv. dial. kjus, hörn
av säck, isl. kjöss, öppning vari något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
