Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - irra ... - ja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
irra, i ä. nsv. (1600-1700-1.) ofta:
misstaga sig, dels inträas, (t. ex. B.
Oxenstierna, Serenius 1741) o. dels, yngre,
refl. (Sahlstedt 1773 o. stundom ännu);
från ty. irren, irra omkring, gå vilse,
misstaga sig, av fhty. irrôn, fara vilse
= germ. *erziōn; besl. med ty. irre,
fhty. irri, got. airzeis, vilseförd, vartill
kausativet ty. irren (varifrån ä. nsv.
irra trans., 1600-t.). got. aírzjan, föra
vilse. Ie. rot ers i lat. errāre, gå vilse,
misstaga sig. — Med denna ordgrupp
förbinder man även en del ord för ’vred’,
’vredgas’ o. d., t. ex. ags. eorre, yrre,
fsax. irri, vred, vartill bl. a. mlty. irren,
erren, göra vred (lånat i sv. o. no. dial.
irra, ä. da. irre, erre, reta), sanskr.
irasyáti (*ər-). vredgas, osv.
is = fsv., da. = isl. íss m., mlty.,
fhty. îs n. (ty. eis), ags. ís n. (eng. ice),
ej i got., av germ. *īsa-; i övrigt mycket
osäkra tolkningsförslag. Indoeuropéerna
synas ha saknat ett gemensamt ord för
’is’, men egde däremot ett sådant i snö
o. dess motsvarigheter.
Isabella, kvinnon. = ty., från roman.
Isabel (t. ex. span.), från hebr. Isebel,
konung Ahabs gemål. Fra. Isabeau
beror på felaktig anknytning till fra. bel,
beau, vacker. — Härtill: isabell(a) färg
osv., till fra. adj. isabelle, blekgul o. dyl.,
av sagan förknippat med Filip ll:s
dotter Isabella, som skulle ha avlagt det
löftet att ej byta linne, förrän hennes
gemål erövrat det av honom belägrade
Ostende; härav då färgnamnet.
Isak, mansn., från hebr.: egentl.: ’han
(el. man) ler’.
Isidor, mansn., av grek. Isidōros,
(gudinnan) Isis gåva; jfr Dorotea, Teodor.
islam = ty., av arab. islām,
hängivande åt Gud.
isop, Var. rer. 1538: isop, fsv. ysop,
esop, jfr mlty. isop, ysop, från grek.
(h)ýssōpos, -on, från hebr.
istadig, fsv. istadhogher, avlett av
något fsv. sbst., sammansatt med prep.
i o. identiskt el. besl. med staþer, ställe
(se stad 1), jfr stadig ävensom isl.
istaða, stillastående. Ett besläktat o.
likabetydande ord är sv. dial., ä. da. adj.
sta = isl. staðr, varom se städja.
ister = fsv., da. = isl. istr n., vartill
avledn. isl. ístra (osv.) f., fett kring
inälvorna; motsv. mlty. inster n., inälvor
av slaktdjur (ty. inster), jfr fpreuss.
instran, ister (lånord?); av germ. (adj.?)
*instra-, av ä. *en(þ)s(t)ra-, r-avledning
till ie. *entos, *entes (= lat. intus, grek.
éntos, inne, innantill m. m.), varav även
isl. iðr, innr n. pl., no. inder, av germ.
*enþra- = grek. éntera n. pl., inälvor,
o. vidare de likabetydande lat. intes-t-īna
n. pl., sanskr. antas-tya, litau. ìszcźios
(*n̥is-tio-).
i sänder, se sänder.
itu = da., motsv. no. i tvan, till fsv.,
fda. tū, motsv. det annorlunda bildade
isl. tvau, neutr. till två (se d. o.); jfr
ty. entzweí av *in zwei, ags. on twá.
Iv- i ortn. Ivö, Ivön, Ivetofta m.
fl. innehåller sannnol., med (Lidén o.)
Sahlgren, det gamla germanska ordet
för ’idegran’ īw- (fhty. îwa, isl. ýr osv.);
se under idegran.
Ivar, mansn. = fsv., fda. = isl. fno.
Ívarr jämte fsv., fno. Ývar(r); jfr det
fornryska lånordet Ivor; snarast av
urnord. *Īwa-harjaʀ, till *īwa-, båge,
idegran (se föreg.), o. sbst. här (Kock
Uml. u. Brech. s. 214); el., enl. Noreen
NoB 8: 5, mindre troligt, av urnord.
*Inhu-harjaʀ, grammatisk växelform till
Ingvar, jfr de lånade ags. Inwar, fir.
Imhair, Imar (se dock härtill v. Friesen
Rökst. s. 139). Med avs. på senare
leden jfr Gunnar, Ragnar.
iver, o. 1620 = da. iver, från mlty.
îwer = ty. eifer; möjl. i avljudsförh.
till fhty. eivar, ags. áfor, skarp, häftig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
