Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - igel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
illa = fsv. = isl. illa (í-), da. ilde;
adv. till sv. dial. ill(er), ond, elak, vred,
fsv. ilder, ill-, ond, svår, kvar i
sammans. o. dial. = isl. illr (í-), ä. da. ill;
jfr ilsken. Av mycket omstridd
härledning, delvis beroende på svårigheten
att avgöra, huruvida isl. i ordet haft
(alternativt) ī el. ej. Av de många
tolkningsförslagen böra två avgjort
föredragas: 1. av urnord. *elhila-, sidoform
till urnord. *elhia- i finska lånordet
elkiä, elak, ilkeä, avskyvärd, ful, besl.
med fir. elc, olc, dålig (jfr t. ex.
Falk-Torp s. 461, Karsten Germ.-finn.
Lehnw-stud. s. 79, 241, H. Pipping SNF XII. 1:
51); el. 2. av *īðl-, från synkop. kasus
av ett urnord. *īðila- = fsax. îdal, ty.
eitel, värdelös, ringa, fåfäng (sv.
lånordet idel); betydelseutvecklingen:
’värdelös’ >. ’moraliskt dålig, ond’ har
motsvarigheter i elak, ty. böse, fra.
vil m. fl. (Lindroth Xen. Lid. s. 57).
Övriga förklaringsförsök se Falk-Torp
s. 1490, Lindroth anf. avh. — Spår av
äldre långt i möjl. i ä. sv. ilhärdig (se
ihärdig) o. ilfänas (se illfänas).
iller, Mustela putorius, G. I:s reg.
1523 (iller skin), Linné, el. hiller, 1546:
hillerskin, motsv. da. ilder, fhty.
illi(n)-tiso (ty. iltis, ty. dial. elledeis, ils(t)er,
iltnis m. m.); jfr lty. ilk o. illink.
Dunkelt ursprung: man vet ej ens, om det
nord. ordet är inhemskt el. lånat från
ty.; i senare fallet väl hos oss närmast
från da., där ordet kunnat ombildas i
anslutning till ä. da. marder. Senare
leden i den fhty. formen anses kunna
innehålla ett -wiso, besl. med vessla;
i övrigt blott osäkra gissningar. —
Formen hiller beror möjl. på anslutning
till hermelin.
illfänas, ivrigt sträva el. fika, under
de senare årtiondena (på grund av
anknytning till fä) med en bibetyd. av
envishet el. tjurskallighet, som icke
framträdde för o. 50 år sedan; jfr t. ex.
Dalin 1850 el. M. Månsson Ny. ill. tidn.
1865, s. 189: ’sålunda illfänas (dvs.
stretar, knogar) allmogen äfven den
andra dagen’; med den nuv. formen
1712, O. v. Dalin, Bellman Fredm. ep.
nr 80 (å senare st. ungef.: ivrigt streta
el. knoga), Kellgren osv.; jfr ilfänad o.
ilfänig Tessin samt tidigare illfännas
Syll. 1649, ilfänies pres. sg. 1641,
ill-fe(h)nas Schroderus Gom. 1639 (= fsv.,
jfr nedan) jämte illfägnas, vilken senare
form, vanlig under 16- o. 1700-t.,
uppträder ännu hos Weste 1807 o. Fryxell;
dessutom hos Dahlstierna illfijnas; fsv.
ilfenas Cod. Ups. C 20 (ropa ok ilfenas
aff köldh). — Betyd. var äldst ’vara
illa till mods; ängslas, gräma sig’ (ännu
Lind 1749), varur utvecklat sig den av
’vara ivrig, ivrigt sträva’, t. ex. hos O.
v. Dahlin, Sahlstedt 1773, Bellman osv.
— Avledn. av ett fsv. *illfæghin, illa
till mods, till fæghin, glad (se fägna
o. feja). Om bl. a. formen -fänas
(-fenas) se Tamm Spr. o. st. 2: 218 f.:
-fenas möjl. till ett fsv. dial. adj.
*illfæyen, av *illfæghin, varefter genom
kompromiss med -fæghin erhållits ett
-fägnas. — Därjämte: il(l)fånas, t. ex.
1795 (’ilfånas efter Njutanden’), Topelius
m. fl., i anslutning till fåne, o. ilfälas
1759, efter fälas (’färdas’). I osv. dial.
även illfanas.
illmarig, jfr Ihre 1766: illmaruger
Nke, ett ungt ord i riksspr. (o. 1850);
liksom inmarig sammansatt med sv.
dial. marig, maraktig, väl = no. marig,
rutten (se murken), jfr no. innful,
illmarig, till ful, rutten (se ful).
illparig, o. 1670, jfr no. fulparug ds.,
till sv. dial. parug, ä. da. parig, illistig,
jfr nisl. pöróttr ds., avledn. av fsv. par,
knep, list, osv., som sammanställts med
mhty. pârât, handel, knep, vilket senare
ord är av romanskt urspr. — I Dalins
Arg. förekommer dessutom ett
etymologiskt dunkelt illpadig.
illuminera, av lat. illumināre, upplysa,
till partikeln in o. lūmen, ljus, urbesl.
med ljus.
illusion = ty., fra., ds., av lat. illūsio,
gäckeri, till in o. lūd<i></i>ere (sup. lūsum),
leka, göra narr av.
illustrera, av lat. illustrāre, egentl.: göra
ljus el. klar, besl. med lux ljus o. sv. ljus.
ilsken = yngsta fsv., no.; utvidgning
av ilsk, nu närmast dial., fsv. ilsker,
ond = ä. da. ildsk, avledn. av fsv. ilder,
ill- (se illa), vartill sv. ilska, fsv. ilska
= isl., no. illska, ä. da. ilske (delvis
även med andra betvd.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
