Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - hirschfängare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till lat. Ceres, åkerbrukets gudinna, el.
lat, cirrus, hårlock. - Hirsen hör jämte
korn o. vete till den gamla världens
äldsta sädesslag; den odlades i Norden
redan under stenåldern.
hirschfängare, hirs- Serenius 1741;
från ty. hirschfänger, till hirsch (= hj or t)
o. fangen i betyd.: sticka (en hjort) till
döds; i ä. sv. även hårs- m. m., till
Ity. hérsch- (ä. *herts-)9 till mlty. herte,
hjort.
hisklig, 1600-t. hijskelig, hijslig,
senare hiskelig o. hislig, av stammen
hlks-i hisna; jfr no. heiskleg, förfärlig, vild
(om väder), som kan ha ombildats i
anslutning till det obesl. heskjelig
fruktansvärd = sv. dial. (till sv. dial. haske
=. isl. hdske m., fara).
1. hissa (segel osv.) = no. - da.
hisse, egentl, ett lågtyskt sjömansord,
från Ity. hissen (– ty.); från germ.: fra.
hisser, ital. issare; besl. med höll. hijschen,
varav da. hejse, eng. hoist (med t från
part. pf.), Imitativt el. ljudhärmande.
- lä. nsv.: hyssa Lex. Linc. 1640,
Palmcron 1642: ’medh Händer hyssade’;
Serenius 1741 både -/- o. -y-. Möjl. är
-y- ortoepiskt efter mholl. hyssen, men
snarare föreligger i ä. nsv. hyssa en
parallell ljudhärmande bildning; jfr
under hysta.
2. hissa, hetsa, se under d» o.
his(s)na, y. fsv. hisna, med bortfall
av k mellan kons., av ä. fsv. *hiskna
- ä. nsv. hi(j)skna Lucidor, gottl.
heiskna; genom omkastning av A: o. s
av urspr. *hlksna, till sv. dial. hik(j)a,
flåsa, osv. (se hicka), motsv. mlty.
higen, hichen, sydty. dial. higgen, flåsa.
Jfr ä. nsv. hixna 1641. Formväxlingen
i grundverbet beror på dess
onomato-poetiska upprinnelse, av samma slag
som i sv. dial. hipa osv. (se häpen).
I ä. tid stundom utan h, t. ex. fru
Lenngren 1794: isnade Vitt.-samf. s.
104 (anslutning till is?).
historia, O. Petri Kr.: gambla
Historier, y. fsv. (Sdw. Tillägg); ytterst från
grek. (h)istoria, till (h)istör (i
polyhi-stor), egentl.: som vet, av * u id-1 or- till
roten i veta. - Historia i betyd,
(vetenskaplig) historisk framställning hette
på 15- o. 1600-t. krönika.
hit = fsv., da. = fno. hit; av *hi-at,
av ie. kei- = grek. (é)kei, där, lokativ
till pronominalstammen ke-, ki- osv.
(i t. ex. lat. c/s, på andra sidan, got.
luta, detta, fhty. hiutu, av hiutagu [ty.
heute], i dag) -f- ie. ad - germ. ät (-
sv. åt, prep. o. adv.); jfr fsv., isl. hingat,
higat, hit, o. dit.
hitta = fsv. (med annan böjning:
ipf. hit té) = isl. = da. hitte (y. ägs.
hittan, eng. hit väl från nord.); ett blott
nord. ord; mycket osäkra
förklaringsförsök. - Övergången till I konj. beror
på det otydliga imprrfektmärket i fsv.
hitte; jfr hämtade för ha*m(p)te,
skämtade för ska?m(p)te, skiftade för skipte,
väntade för vät n té.
hiva, sjöt.: vinda m. m., i betyd,
’slunga’ även hyva, 1850-t.: hiva i sig
= no. hiva, hyva ds., da. hive, kasta
ankar, lätta, från eng. heave,
etymologiskt = häva; -y- i hyva är dunkelt.
Hjalmar, mansn., upptaget från isl.
Hjälm ärr, liksom t. ex. Einar, Fritiof
Harald; av urnord. *Helma-harja-, till
hjälm (jfr Vilhelm) o. här, sbst. (jfr
Gunnar, Ragnar, H e r b e r t, V a 11 e r).
hjalt(e), hjält, svärdfäste, om
fornnordiska förh., upptaget från fornspr.
= isl. hjalt n., hjglt f., fsv. hicelt n.,
fda. hialt, i sing. om en av de två
svärdsknapparna, i plur. om svärdfästet
= fhty. helza, ägs. hilt(e) (eng. hilt);
egentl, nog: handtag; möjl. till germ.
roten helt, klyva (se hult).
Hjo, se följ.
hjon, fsv. h i ön (h iön Uppl.-l. = uppl.
jon), familjemedlem, i sht i plur., dels
om äkta makar (jfr nsv. fästehjon,
hjonelag i lagstil) o. dels om
tjänstefolk (’brådtom hade alla husets hjon’
Lenngren) = isl. hjon, hjiin, ä. da.
hj0n; urspr, en sammanfattande neutr.
plur. el. dual av en n-stam, motsv.
fhty. hiwo m., familjemedlem, make,
fhty., flty. hiwa f., hustru, fhty. hi(w)un
n., man o. hustru, ägs. hiwa m., äkta
make, tjänare. Jfr med avs. på
ändelsen sv. ögon, öron; jämte isl. augu,
eyru, motsv. isl. hiu (- sv. ortn. H j o,
fsv. Hiö 1413; jfr fsv. Hiuby, nu J u by
Ögtl.). Denna 71-stam *hlivan- är en
utvidgning av *hiwa+, familj, hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
