Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ordbildning. I. Avledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Icke sällan har denna bildningstyp (atm. urspr.) iterativ el.
intensiv betyd. t. ex. nöta till njuta i betyd. ’bruka’,
alltså: ideligen bruka, (väl) reta (se d. o.), räcka (germ. *rakjan)
till ie. reg i lat. regere osv., tränga till germ. *þringan
(ty. dringen), tänja (sanskr. tânáyati) till ie. ten, sträcka,
täcka (germ. *þakjan) till lat. tegere ds., töja (germ.
*taugian) till got. tiuhan draga, värja (jfr sanskr. vâráyati
ds.) till ie. uer ds.
Vanl. ha dessa verb bildats av imperfekts rotvokal (det s. k. starka
rotstadiet): ie. *sod-eíô, jag sätter, till sed, sitta; jfr från andra
språk t. ex. sanskr. pâráyati = föra, grek. sobéô, avlägsnar,
skrämmer bort : sébomai, skyr, dyrkar, lat. moneo, manar, till ie.
men, minnas. Dock förekomma även i germ. spr. bildningar på svaga rotstadiet (t.
ex. dölja, hölja?, se nedan) el. av ie. -ê- (t. ex. isl.
kvæfa, svæfa).
Ett antal ôn- o. jan-verb förefalla vara primära bildningar,
(utom de under γ behandlade kausativbildningarna, därest de skola uppfattas
som primärskapelser) t. ex. frasa, spraka, sy, ärja; särsk.
verb med onomatopoetisk anstrykning el. av ljudsymboliskt ursprung. Till somliga torde
nominalt grundord ha förelegat, ehuru det gått förlorat. Hit höra möjl. också
dölja, hölja (germ. *duljan, *huljan), som kanske snarast äro
på det svaga rotstadiet bildade kausativer på ie. -eiô (se ovan). En mängd verb med
-bb-, -dd-, -gg- i stammen äro att uppfatta som intensiv- el.
iterativbildningar av verb med enkel konsonant (se hypokoristisk bildning
i Förklar. o. nedan.). Detsamma gäller om en del verb med geminerad tenuis, av vilka dock
somliga även kunna fattas som ie. nâ-presentier med assimilation av slutkonsonanten
o. n; t. ex. bocka, doppa, hoppa osv.
Somliga av de svenska verben av typen kalla, välja, döma ha
urspr. (dock ej alltid i fsv.) tillhört den starka el.
reduplicerande verbklassen, t. ex. baka, blanda, blåsa,
bo (fsv. bôa), bärga, häva, skapa, skava,
stöta, så, trivas, träda, tröska, tvinga,
vräka, väva, växa, öka, ösa. Somliga av dessa ha dock
redan i fsv. uteslutande svag böjning.
Omvänt ha icke så få i yngre tid antagit stark böjning, t. ex.
hinna, knyta, kvida, lita, pipa, skryta,
sluka, sprida, strida, stupa, dial. smida (t. ex. i
Uppl.); jfr även tiga (teg), ett gammalt verb på -ên.
Om inkoativerna på -na (blekna, vakna osv.) se under -na.
c) Verben på urgerm. -ên (got. liban, fhty. lebên) äro urspr.
blott intransitiva o. i (regel liksom de starka verben o. några ôn- o.
jan-verb) av primärt ursprung (till verbrötter), t. ex. duga,
leva, låda, tåla, samt (utgående från former med j)
säga av * saʒjan ~ fhty. sagên, tiga av *þaʒjan ~ fhty.
dagên, lat. tacêre; jfr det etymol. dunkla följa ~ fhty.
folgên. Till adj. ansluter sig t. ex. spara (fsv. ipf. -rþ-) = fhty.
sparên (m. m.).
De germ. infinitiverna på -n äro egentl. vbalsbst. (nomina actionis) på ieur.
-no; jfr t. ex. avest. zyânâi, att skada.
4. i adverb, av olika härkomst, t. ex. urgerm. ô i de inhemska gärna,
illa m. fl., el. vissa kasusändelser, t. ex. borta (-a < -o,
jfr isl. [i]burtu), el. försvenskning av mlty. e (som dock kan vara
etymologiskt lika med -a i gärna), t. ex. sakta.
1. -ad i adj. t. ex. höghalsad, långarmad, av urgerm.
-ôþ- = ie. -ât- i lat. barbâtus, skäggig, till barba, skägg;
bildade medelst ett denominativt tillhörighetssuffix, med växelformen -iþ- i typen
bredbent osv. (med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
