Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Öfversikt af näringslagstiftningen. Af generalkonsult kammarherre A. Berencreutz, Köpenhamn - XV.e. Patent, af öfveringeniören i Patent- och registreringsverket N. Rahm - XVI.1.e. Olycksfalls-, invaliditets- och ålderdomsförsäkring. Ersättning för skada till följd af olycksfall i arbete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PATENT.
961
Vid 1809 års riksdag väcktes motion om ordnande af
privilegiimeddelandet å uppfinningar, och den 28 april 1819 blef
Sveriges första patentlag utfärdad, ehuru den gamla benämningen
»privilegia eæclusiva» i densamma bibehölls. Af flera skäl,
men kanske dock mest i följd af den i denna lag föreskrifna
för-pröfningen af uppfinningarnas nyhet, uppstod snart missnöje med
den nya privilegii-förordningen, och efter upprepade framställningar
från riksdagens sida utfärdades ny författning i ämnet den 13
december 1834, i hvilken benämningen privilegium utbyttes mot den
nu brukliga benämningen patent, hvilka, enligt denna författning,
meddelades utan förpröfning af nyheten. I såväl 1819 års som 1834 års
svenska patentförordning förekom ett stadgande, att därest klander
icke anförts mot ett patent inom viss tid efter dess meddelande,
patentet sedermera ej kunde angripas. Denna bestämmelse, som på
senaste tid åter börjat vinna sympatier och intagits i den nya
patentlagen för Tyska riket, uteslöts ur den härefter följande
patentförordningen, som utfärdades den 19 augusti 1856.
i den mån den industriella verksamheten i Sverige mot slutet af
1860-talet och förra hälften af 1870-talet hastigt utvecklades
och uppfinnarverksamheten i större omfattning började anlita
patentskyddet, framträdde bristerna skarpare i det sätt, hvarpå
patentväsendet blifvit ordnadt genom 1806 års förordning, och
önskningarna från industriens sida blefvo allt bestämdare om ett
verksammare och efter de förändrade förhållandena moderniseradt
patentskydd. Efter grundliga förarbeten blef slutligen ett förslag
utarbetadt, hvilket antogs af riksdagen år 1884 och såsom lag
utfärdades af Kungl. Maj:t den 16 maj samma år. Denna förordning,
som trädde i kraft den l januari 1885, är Sveriges nu gällande
patentlag. Den har sedermera i vissa delar modifierats, i ändamål
att göra patentskyddet mera effektivt och underlätta patentens
förvärfvande och upprätthållande.
Patent meddelas i Sverige å nya uppfinningar af industriella
alster eller särskilda sätt för sådana alsters tillverkning. Afser
uppfinningen lifs- eller läkemedel, kan skydd icke erhållas
för själfva varan utan endast å ett särskildt sätt för dess
tillverkning. Undantagna från patentskydd äro jämväl sådana
uppfinningar, hvilkas utöfning skulle strida mot lag och goda
seder. Endast uppfinnaren eller hans rättsinnehafvare är berättigad
till patent.
Innan patentet meddelas, pröfvas uppfinningens nyhet af Patent-
och registreringsverket, och ansökningshandlingarna hållas under
två månader tillgängliga för allmänheten, som äger befogenhet att
framställa invändning mot patentets beviljande.
Patenttiden är i Sverige 15 år, räknadt från ansökningsdagen. Liksom
i flertalet öfriga länder måste årliga a f gifter erläggas, därest
patentet icke skall förfalla. Dessa afgifter äro dock i Sverige
ganska måttliga. Vid ansökningens inlämnande erläggas 20 kronor,
och därefter 25 kronor för hvart och ett af andra till och med
femte patentåret, 50 kronor för hvart och ett af de fem följande
patentåren och slutligen 75 kronor för hvart och ett af de fem sista
patentåren. För att under hela patenttiden upprätthålla ett patent
utgör således sammanlagda afgiften 745 kronor. Härtill bör dock, noga
räknadt, läggas stämpelafgiften, 10 kronor, för patentbrefvet. Någon
nedsättning eller efterskänkning af dessa afgifter känner icke den
svenska patentlagen.
Patenthafvare åligger att inom tre år från det patentet beviljades
hafva låtit bringa uppfinningen i något väsentligt omfång till
utöfning inom riket. Patent- och registreringsverket kan, på därom
gjord framställning, utsträcka denna tid till fyra år, och då en
sådan framställning i regeln beviljas, kan man påstå, att paté n th
af var en för utöfningsskyldighetens fullgörande i Sverige disponerar
en respittid af fyra år. Patentlagen har dessförutom förutsett,
att särskilda undantagsfall kunna gifvas, då uppfinningens utöfning
i något väsentligt omfång skulle vara outförbar eller innebära en
obillig fordran af patenthafvaren, och för sådana fall medgifvit
åt patentmyndigheten att föreskrifva andra åtgärder, hvarigenom
Sveriges land och folk.
61
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
