Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII.2. Skogsindustrien. Af t. f. aktuarien i Statistiska centralbyrån fil. dr E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSAFVERKNINGEN.
589
påräkna biförtjänster vid arbetet på sågverkens skogar. Den
forne ägaren har på en del ställen ett slags förmånsrätt till
dylikt arbete. Men erfarenheten har visat, att i många fall de
kapital, som tillförts allmogen genom skogsköpen, icke blifvit
använda till upphjälpande af jordbruket utan endast förslösade på
lyx. Landtmannen, förut van vid inskränkta tillgångar och ett enkelt
lefnadssätt, betraktade den hastigt förvärfvade penningsumman nästan
som outtömlig, tills den visat sig hafva förmåga att äfven kunna
hastigt försvinna. Jordbrukaren har då ingen annan utväg att bereda
sig biinkomst än att åtaga sig arbete vid skogs-afverkningen,’ och
fördelen därvid förbytes i beroende, då han är tvungen att hålla
till godo med de pris sågverksbolagen erbjuda. Dessutom har man
fruktat, att i följd af hemmansköpen de själfägande jordbrukarnes
antal skulle minskas. För att motverka dessa olägenheter antogs år
1896 lagen om ägostyckning, hvarom närmare i en följande afdelning.
När icke trakthuggning verkställes (hvilken icke förekommer i
Norrland), blifva alla de träd, som skola afverkas, särskildt
utstämplade, hvarvid märket inslås både på stammen och vid roten,
helst på en gröfre rotgren, på det man efter afverkningen må
kunna kontrollera, såväl att alla stämplade träd blifvit fällda
som att inga andra blifvit det. För afverkningen af skogen brukar
sågverksägaren göra upp kontrakt med timmerkörare, hvilka oftast
utgöras af bolagets arrendatorer eller kringboende bönder. När
trävarurörelsen i Norrland började taga fart, ägde den infödda
befolkningen därstädes icke någon egentlig färdighet i dithörande
arbeten, utan därför inkallades på många ställen värmlänningar
både för afverkning och flottning; numera skötas dessa arbeten
nästan uteslutande af befolkningen på platsen. Om möjligt har
timmerägaren någon af sitt eget folk tillstädes för att öfvervaka,
att stockarna af sågas i rätta längder; i annat fall skulle
apteringen af träden vårdslösas, så att kubikförlust vid sågningen
uppstode. Där arbetsplatsen ligger för långt från by eller gård för
att arbetsmanskapet skulle kunna bo där, måste man uppföra kojor
i skogen.
Vanligen begynner afverkningen i oktober-november och fortgår under
hela vintern. Denna årstid erbjuder flera fördelar: virket kan
då lättast framskaffas ur skogen, tillgången på arbetskrafter är
större, medan jordarbetena hvila, och den vara, som faller ur det om
vintern afverkade timret, blir bättre. Afverkningen brukar begynna
med den del af skogen, som ligger längst från flottleden. För att
underlätta virkets framforsling måste en mängd vägar anläggas genom
skogen. Hufvudvägarna göras så solida och rymliga som möjligt, och
stor omsorg ägnas åt att hålla dem i godt skick; stundom isas de med
vatten. Från dem utgrena sig till afverkningsskiftenas inre delar
de olika bivägarna. Inom norra Sverige med dess snörika vintrar
anordnas endast vintervägar eller släpvägar.
I dessa konkurrensens tider har den gamla slösaktiga metoden att
fälla trädet ett par fot från marken blifvit så godt som öfvergifven;
trädet afsågas så nära jordytan som möjligt, och snön, som kan vara
meterdjup, måste skottas undan, så att arbetarne få tillräckligt
utrymme att använda sågen. Sistnämnda verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
