Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII.2. Skogsindustrien. Af t. f. aktuarien i Statistiska centralbyrån fil. dr E. Arosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGSINDUSTRIEN.
577
Ärliga värdet af utförseln af oarbetade trävaror från de viktigaste
exportländerna, åren 1891195. I kronor.
Sverige.
ÖsterrikeUngern.
Kanada.
Ryssland.
Förenta staterna.
Finland.
Norge.
113 millioner.
93 mill.
84 mill.
82 mill.
76 mill. 37 mill. 28 mill.
ska segelfartyg, hvilka medhunno högst två resor om året till
aflastningsorterna i England och Frankrike, och en resa till
Medelhafvet och åter tog ett år. Frakten till England kunde
kosta 4 l/2 £ pr standard. Sedan ångfartyg börjat användas inom
trävaruhandeln och öfver hufvud resorna blifvit snabbare, hafva
transportkostnaderna afsevärdt nedgått. För exporten öfver Göteborg
blef ombyggnaden af Trollhätte kanal (1838/44) till stor fördel,
och ändtligen behöfva vi blott erinra om den revolution inom
transportväsendet, som järnvägarna åstadkommit.
De första såganläggningarna hade föga svårighet att få sina
timmerbeliof fyllda. Oaktadt man endast afverkade de största
och friska furuträden och kvar-lämnade all sjuk skog, all gran
och icke så obetydliga toppstockar, behöfde man ändock ej tränga
alltför långt från hafvet och de stora älfvarna för att erhålla
tillräckligt råämne. Men med den alltmera ökade efterfrågan från
utlandet och uppväxandet af allt flera ångsågar ändrades snart
förhållandena. Den lätt åtkomliga grofva skogen närmast vattendragen
började tryta, och man måste se sig om efter råvara från älfvarnas
öfre lopp. Samtidigt började det löna sig att tillvarataga såväl
gran som smärre dimensioner och sämre timmer af furu, som man förut
föraktfullt kvarlämnat i skogen.
I något mer än två decennier, från de första ångsågarnas
anläggning, fortfor sågverksrörelsen i Norrland att under gynnsamma
konjunkturer utbreda sig, och en formlig invandring ägde rum af
in- och utländska spekulanter samt af arbetare från södra delen af
landet. Arbetslönerna voro högt uppdrifna, och lef-nadsvanorna bland
den lösa arbetarbefolkningen rättade sig därefter, men så länge
trävaruprisen fortforo att stiga, gick allt sin gilla gång. Men år
1874 inträdde en vändpunkt, i det den utländska marknaden började
vackla, och sedan prisen år 1877 ännu en gång stigit något, gingo
de följande år ned med en svindlande fart. Genomsnittspriset för
sågade trävaror i Sundsvall, hvilket år 1874 varit uppe till 170
kr. pr standard (4-G72 kbm.), hade år 1879 fallit till 76 kr. En
svår krasch utbröt. Den hade dock sitt goda med sig såtillvida,
att den rensade industrien från en hel del osunda element, från
personer hvilkas enda ändamål var att så fort och med så litet
arbete som möjligt göra sig en förmögenhet, utan minsta tanke på den
industriella verksamhetens fortsatta bestånd eller på sina arbetares
framtid. För de bättre bland industriidkarne medförde de svåra åren
många lärdomar; man lärde sig att neutralisera prisfallet genom
ett mera omsorgsfullt tillvaratagande af timret i skogen, genom
billigare arbetsmetoder vid sågverken, genom en längre drifven
förädling af virket och ett noggrannare tillgodogörande af det
fordom såsom värdelöst betraktade affallet. Trävarupriserna hafva
sedermera företett åtskilliga växlingar, dock ej så våldsamma som
de nyss omnämnda; se härom i det följande.
För att belysa sågverksrörelsens tillväxt kunna några siffror
anföras. Ar 1821 (samma år då den första tullnedsättningen i
England ägde rum) funnos i Sverige 3,633 sågar med en tillverkning
af 267,000 tolfter plank och bräder,
Sveriges land och folk.
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
