Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.v. Kemi, af professorn fil. dr H. G. Söderbaum, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
430 IV. UNDERVISNINGSVÄSENDET OCH DEN ANDLIGA
ODLINGEN.
fien åvägabragte en exakt bestämning af grundämnenas atomvikter;
utvecklade systematiskt den af Lavoisier grundade oxidteorien och
den därmed nära förknippade dualismen, för hvilken han i den efter
honom uppkallade elektrokemiska teorien sökte finna en rationell
förklaring; utbildade den kemiska nomenklaturen och skapade det
ännu gällande kemiska teckenspråket, införde i kemien begreppen
isomeri, polymeri och allotropi, tillämpade läran om de bestämda
proportionerna äfven på mineralen och de organiska föreningarna,
utarbetade ett nytt, på kemisk grund fotadt mineralsystem och
uppställde (delvis jämte Liebig) den s. k. äldre radikalteorien,
ett af de första försöken att utreda de organiska kropparnas
atomistiska sammansättning. Han upptäckte äfven tre nya grundämnen:
cerium, tillsammans med V. Hisinger (1766/1852), selen och torium;
framställde för första gången kisel och zirkonium i fritt tillstånd,
blef genom sina undersökningar öfver animaliska ämnen banbrytare
äfven inom den fysiologiska kemien, uppfann metoden att dekomponera
silikat med fluorväte och att skilja metaller medelst klor, införde
bruket af platinadeglar, sprutflaskor och kautschukligaturer,
grundlade den moderna elementaranalysen; spred kännedom om
blåsrörsanalysen utom Sverige, utgaf en utförlig lärobok i kemi
samt utöfvade en vidsträckt kritisk verksamhet, speciellt genom
sina årsberättelser i kemi 1821/47.
Bland skedets öfriga forskare märkas: A. G. Ekeberg (1767/1813),
tantalens upptäckare; M. M. af Pontin (1781/1858), hvilken
tillsammans med Berzelius verkställde de alkaliska jordarternas
reduktion och upptäckte ammoniumamalgam; N. G. Sefström
(1787/1845), vanadiums upptäckare; J. A. Arfvedson (1792/1841),
flitig mineralanalytiker, litiums upptäckare: samt K. G. Mosander
(1797/1858), som upptäckte fyra nya grundämnen, lantan, didym,
erbium och terbium.l
Efter berzelianska perioden fortgick den kemiska forskningen i
början i den af mästaren inslagna riktningen, tämligen oberörd
af den genomgripande omhvälfning, som samtidigt ägde rum inom den
kontinentala kemien. L. F. Svanberg (1805/78) bestämde atomvikterna
af flera grundämnen och upptäckte molybdenfosforsyran. N. J.Berlin
(1812/91) utförde den första noggrannare bestämningen af
kromens atomvikt och utöfvade en omfattande verksamhet som
läroboksförfattare.2 F. Eggertz (1817/89) utarbetade värdefulla
metoder för profning af järn och järnmalmer. K. V. Blomstrand
(1826/97) sökte åstadkomma en hopjämkning mellan Berzelii
system och »nutidens kemi» genom att härleda den senare såsom en
konsekvens ur det förra och beredde därigenom vägen för ett modernare
uppfattningssätt; han bidrog äfven verksamt till utredande af frågan
om grundämnenas förenings värde.
Under de senaste årtiondena har svenska kemien allt
fullständigare utträdt ur sin under tiden närmast efter
Berzelii död iråkade afsöndring och på ett stort antal olika
områden lämnat mycket betydelsefulla insatser i samtidens
kemiska forskning. F. L. Ekman (1830/90), hydrograf, undersökte
processerna vid svafvel-syrefabrikationen och utarbetade metoder
för vattenanalys. A. Nobel (1833/96) uppfann dynamiten och det
efter honom benämnda rökfria krutet. L. F. Nilson (1840/99) utförde
omfattande undersökningar öfver »kopplade» platinaföreningar och
öfver de sällsynta jordarterna, upptäckte skandium, bestämde flera
grundämnens atomvikter och föreningsvärde samt utgaf talrika skrifter
i analytisk kemi; senare ägnade han sig åt åkerbrukskemien och
offentliggjorde på detta område viktiga arbeten öfver komjölkens
fetthalt, svenska foderväxters näringsvärde, hvitbetsodlingen,
gödslingsämnen m. m. E. Berglund (1846/87) utförde värdefulla
undersökningar öfver amido- och imidosulfonsyra samt analytiska
arbeten.
1 Ett faktum, som är betecknande för den stora roll den svenska
forskningen spelat i kemiens utveckling, må här påpekas. Af hela
antalet grundämnen, som för närvarande äro kända, eller vid pass 75,
äro ej mindre än 20 upptäckta af svenska kemister. - 2 I fråga om
N. J. Berlin bör ej glömmas hans verksamhet i folkupplysningens
tjänst. Hans allbekanta »naturlära», öfversatt äfven till flera
främmande språk, har varit epokgörande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
