Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.i. Estetik, af f. d. professorn fil. dr C. R. Nyblom, Stockholm - IV.10.j. Pedagogik, af läroverkskollegan fil. dr N. Lagerstedt, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PEDAGOGIK.
407
historien, men i de »Estetiska afhandlingar» han efterlämnat står
han hufvudsakligen på Hegels ståndpunkt och satte såsom förebild det
klassiska idealet högst. Hans ämbetsbroder i Lund, G. Ljunggren
(f. 1823), har också ägnat sig mest åt litteraturhistorien,
men hans »Jämförelse mellan Ehrensvärd och Winckelmann såsom
konstfilosofer» och hans »Framställning af de förnämsta estetiska
systemerna», som i många år varit studiebok i Lund och Uppsala,
gifva honom en plats äfven här. Likaså Viktor Rydberg (1828/90),
som under sina föreläsningar vid Stockholms högskola (från 1889)
genomgick konstens teori, dess upphof och utveckling och som för
öfrigt i sina skrifter ofta instrött djupa och väl uttryckta tankar
om det sköna och dess uppenbarelse i poesi och konst. C. R. Nyblom
(f. 1832) har utgifvit »Innehåll och form i konsten», en kritisk
afhandling, och »Skönhetslärans hufvudbegrepp», ett försök till en
empirisk estetik, samt i Nordisk familjebok skr i f vi t artiklarna
»Humor» och »Ironi», »Komisk» och »Tragisk». Jämte honom nämnas
från Uppsala utgångna: D. Klockhojf (1840/67), som skref »Om den
pantheistiska estetiken» (1864) och »Om det tragiska» (1865);
/. 77. Solander (1843/82): »Den theistiska estetiken i Tyskland»
(1866); K. A. Melin (f. 1-849): »Den tragiska skulden» (1875);
F. v. Schéele (f. 1858): »Grubbes skönhetslära»; och E. Petrini
(f. 1856): »Zimmermanns lära om de allmänna estetiska formerna»
(1889).
Pedagogik.
När reformationen fattat fast fot i Sverige, började småningom ett
ganska varmt pedagogiskt intresse göra sig gällande. Särskildt
nitälskade biskop L. Paulinus Gothus (1565/1646) för ungdomens
uppfostran och folkundervisningen. Han utgaf i samband härmed stående
skrifter af olika slag, tal, kateketiska arbeten m. m. Liksom
Gustaf II Adolfs lärare, J. Skytte (1577/1645), hvilken äfven
gjort sig känd som författare af skrifter rörande uppfostran, var
han en anhängare af fransmannen P. Ramus’ pedagogiska åsikter. I
opposition mot dem stod nyaristotelis-mens ifrige förkämpe,
1600-talets störste svenske pedagog, den mångsidige J. Rudbeckius
(1581/1646). Denne utöfvade en storartad uppfostrande verksamhet som
universitetslärare och i ännu högre grad som biskop i Västerås, där
han grundade vårt första gymnasium. Hittills hade de gamla språken
och teologi nästan uteslutande varit undervisningsämnen. Rudbeckius
införde studiet af flera andra ämnen, såsom naturvetenskaper och
lefvande språk. - Här må äfven nämnas den för sin tid synnerligen
framstående lag för de högre skolorna, som 1649 utfärdades. I denna
meddelas under form af »utförligare föreskrifter för lärarne» en
fullständig skolpedagogik. Det är hufvudsakligen pedagogerna Vives’
och Comenius’ grundtankar, åt hvilka man genom lagen sökt gifva
uttryck. - Under 1600-talets senare hälft arbetade flera af kyrkans
främsta män med synnerlig ifver för spridandet af läskunnighet bland
allmogen. Så J. Gezelius d. ä. (1615/90), som utarbetade fullständiga
undervisningsplaner för barnskolor på landet och andra skolor.
Vår vetenskapliga blomstringstid, frihetstiden, utmärkte sig genom
ett lifligt pedagogiskt intresse, riktadt i allmänhet mera på
realbildningen än förut. Da utgaf E. Eklund (1712/66) en vidlyftig
»uppfostringslära» och J. Browallius (1707/55) flera pedagogiska
skrifter. Den senare påpekade bland annat naturvetenskapernas nytta
vid ungdomens uppfostran. I början af 1800-talet uppträdde en af
de ädlaste männen inom svenska pedagogikens historia, Pestalozzis
lärjunge K. U. Broocman (1783/1812), ovanligt begåfvad som lärare
och verksam som författare. Sina erfarenheter och åsikter nedlade
han företrädesvis i en af honom utgifven pedagogisk tidskrift,
»Magasin för föräldrar och lärare», den första egentliga tidskrift
af detta slag i vårt land.
Bland dem, som under 1800-talet utöfvat framstående verksamhet som
pedagogiska skriftställare, må nämnas de på andra vår odlings fält
välbekanta K. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
