Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.10. Den vetenskapliga forsknignen. Vid redigeringen af denna afdelning har biträdt docenten fil. dr K. Hildebrand, Uppsala - IV.10.f. Arkeologi, numismatik, svensk etnografi och folklore, af docenten fil. dr O. Almgren, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ARKEOLOGI, NUMISMATIK, SVENSK ETNOGRAFI OCH FOLKLORE.
403
på 1830-talet. De svenska grundläggarne af denna vetenskap äro
Sven Nilsson (1787/1883) i Lund och B. E. Hildebrand (1806/84) i
Stockholm, Nilsson var egentligen zoolog och införde i arkeologien
naturvetenskapernas komparativa metod. Hans skildring af kulturen
under stenåldern är af bestående värde. Hildebrand, som under mer än
40 år var chef för Statens historiska museum, arbetade med stor kraft
på förökandet af museets samlingar, som nu tillhöra de mest betydande
i sitt slag i Europa. Hildebrands båda lärjungar, hans son och
efterträdare riksantikvarien H. Hildebrand (f. 1842) och professor
O. Montelius (f. 1843), hafva, i synnerhet den senare, väsentligt
bidragit till utbildandet af system och metod i den förhistoriska
vetenskapen. Genom dem infördes i arkeologien den s. k. typologiska
metoden, som har till uppgift att påvisa fornsaksfor-mernas
småningom fortgående förändring, huru de utvecklats den ena
ur den andra, och som har blifvit af den största betydelse för
forskningen. Hildebrands arbete »Bidrag till spännets historia»
och Montelius’ »Om tidsbestämning inom bronsåldern med särskildt
afseende på Skandinavien» utgöra ypperliga exempel på hvilka resultat
som kunna vinnas genom denna metod. Båda forskarne ha i sina verk ej
endast behandlat Nordens förhistoria utan utsträckt sina forskningar
också till det öfriga Europa och Orienten. Så har Montelius ingående
studerat Italiens förhistoriska kultur och utgifvit första delen
af ett stort arbete på franska öfver detta ämne. - Bland dem, som
genom vetenskapliga utgräfningar ökat det svenska förhistoriska
materialet, bör särskildt nämnas doktor Hj. Stolpe (f. 1841),
som med mönstergill noggrannhet och skarp iakttagelseförmåga
utfört mycket omfattande undersökningar (särskildt på Björkö). -
Officiella tidskrifter äro Antiqvarisk tidskrift och Månadsblad,
båda utgifna af Vitterhets-, historie-och antikvitetsakademien.
Initiativet till forskningar i svensk numisniatik togs af E. Brenner
(1647/ 1717) genom det berömda arbetet Thesaurus nummorum
sueogothicorum. Bland hans efterföljare bör nämnas K. R. Bercli
(1706/77). B. E. Hildebrand har utgifvit beskrifningar öfver
svenska medaljer, H. Hildebrand öfver svenska medeltidsmynt och
A. V. Stiernstedt (1812/80) öfver kopparmynt m. m. I svensk jord
anträffas ideligen stora skatter af utländska silfvermynt från 9:e-
11 :e seklen. I fråga om orientaliska mynt är Sverige till och
med den rikaste fyndorten näst Ryssland. Vissa grupper af dessa
myntfynd (hvilka förvaras i Mynt kabinettet) ha gjorts till föremål
för omfattande monografier; så har B. E. Hildebrand behandlat de
anglosaxiska mynten och K. J. Tornberg (1807/77) de orientaliska
i sitt arbete Numi cufici regii numophylacii Holmiensis. - Öfver
svenska sigill från medeltiden har S. E. Hildebrand utgifvit ett
större planschverk.
Om syensk etnografi (och nordisk i allmänhet) har doktor A. Hazelius
(f. 1833) inlagt ovanskliga förtjänster genom sin storartade skapelse
Nordiska museet i Stockholm (hvarom se i det föregående). Tack vare
hans underbara
Oscar Montelius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
