Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.9. De sköna konsterna - IV.9.a. Arkitektur, af stadsarkitekten F. Sundbärg, Landskrona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ARKITEKTUR. 375
Stockholms kungliga slott (afbildning sid. 155), ett verk af
Nikodemus Tessin den yngre, började uppföras på det gamlas plats
efter dess brand 1697, och arbetet fortgick under hela förra delen
af adertonde århundradet. Denna monumentala byggnad har till sitt
yttre mera gemensamt med den italienska hög- och senrenässansen
än med den samtida arkitekturen. Den enkla men genialt storslagna
och på samma gång pittoreska anläggningen, förhöjd af det härliga
läget, gör ovillkorligen ett mäktigt intryck. Också är slottet
erkändt såsom icke blott Sveriges utan ett af världens förnämsta
byggnadsverk. Hvilka effekter Tessin visste att aflocka äfven
interiören, därom vittna såväl detta slotts gallerier och
vestibuler, af hvilka särskildt den södra frapperar genom sin
geniala komposition, som äfven vestibulen på Drottningholm samt
hans eget palats med dess italienska gårdsanläggning (afbildning
sid. 178). Det till Riddarholmskyrkan fogade Karolinska grafkoret
är en briljant dekorativ skapelse af hans hand. Dessutom har han
såväl i Stockholm som i landsorten efterlämnat en mängd anslående
byggnadsverk, däribland äfven kyrkliga.
Af kungliga slottets interiörer tillkommo ett flertal efter Tessins
död; han fick ej upplefva sitt mästerverks fullbordan. Dessa, jämte
liknande partier i de kungliga lustslotten, Gustaf III:s delikat
hållna, numera försvunna operabyggnad, Börsen i Stockholm samt
några kyrkointeriörer, hvaribland det praktfulla Slottskapellet,
utgöra den egentliga rokokostilens förnämsta alster i Sverige.
De närmast följande epokerna, Louis-seize- och empire-stilarna,
i Sverige vanligen benämnda efter konungarne Gustaf III och Karl
Johan, hafva hufvudsakligen efterlämnat interiörer, de förnämsta
befintliga i de kungliga lustslotten i Stockholms omgifningar.
Inom den kyrkliga arkitekturen representera sjuttonde och adertonde
århundradena i Sverige införandet af centralkyrkan, hvartill Tessin
d. ä. gaf initiativet genom Kalmar domkyrka. Dessa perioder riktade
för öfrigt kyrkorna med en mängd ofta praktfulla grafmonument och
tillbyggda kapell.
Det nittonde seklet börjar för Sverige med stora politiska olyckor,
som inverkade hämmande äfven på byggnadskonsten, och det är först
efter seklets midt, som denna åter börjar höja sig. Den förste mera
betydande arkitekten är den mångsidigt begåfvade F. V. Scholander
(1816/81). Med de anspråkslösa medel, som stodo honom till buds,
lyckades han inlägga karaktär i sina verk, bland hvilka de förnämsta
äro Tekniska högskolan (afbildning sid. 317) och Synagogan i
Stockholm. Hans efterträdare, H. Zettervall (f. 1831), fick börja
sin verksamhet med att restaurera Lunds domkyrka, och denna följdes
senare af domkyrkorna i Linköping, Uppsala och Skara. Sina vunna
insikter i medeltidsarkitekturen tillgodogjorde han i en mängd
såväl kyrkliga som profana byggnadsverk. Men äfven renässansens
olika stilarter visste han att begagna, såsom i Malmö rådhus, Norra
latinläroverket i Stockholm m. fl. byggnader. Sålunda öppnade han
samtidens ögon för användbarheten af andra byggnadsstilar än den
under närmast föregående tid mer eller mindre ensidigt tillämpade
italienska renässansen och gaf härigenom, likasom genom sitt sinne
för det pittoreska, nya uppslag för det kommande. Samtidigt med
och närmast efter honom hafva verkat arkitekterna E. Jacobson
(f. 1839; slottsintendent; Skandinaviska banken i Stockholm
m. fl. byggnader), A. Dahl (f. 1835; Kungliga Biblioteket, afbildning
sid. 357), A. Peterson i Göteborg (f. 1835) och H. T. Holmgren
(L 1842; Universitetshuset i Uppsala, afbildning sid. 309) samt
A. T. Gellerstedt (f. 1836), öfverintendent, och C. Grundström
(f. 1844), professor vid Konstakademien och förbättrare af den
arkitektoniska undervisningen.
De femton sista åren representera ett omisskänneligt uppsving i den
svenska arkitekturens utveckling. Orsakerna böra - förutom i ökade
materiella resurser - sökas i vidgade vyer och grundligare studier,
särskildt af medeltidsstilarna men äfven af konsten i allmänhet. Våra
arkitekter hafva vant sig att studera icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
