Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.3. Folklynne och sociala förhållanden - II.3.b. Stånd och klasser, af amanuensen i Kommerskollegium fil. dr Theophil Andersson, Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134 II. DET SVENSKA FOLKET.
en eller två generationers förmedling, sitt ursprung från
befolkningens djupare lager,- och »öfverklass» och »underklass»
äro med hvarandra starkt förbundna genom det mäktigaste af alla
band, eller blodets. Betydelsen häraf framträder tydligt, när man
erinrar sig det diametralt motsatta förhållandet i många länder,
i hvilka skillnaden mellan de högre och de lägre klasserna rent af
är en skillnad i ras.
Ytterligare anledningar till de sociala motsatsernas utjämnande
i vårt land äro den höga folkbildningen, den jämförelsevis jämna
fördelningen af förmögenheten samt till sist äfven den genom
århundraden af politisk frihet uppammade personliga själf känslan,
som ej gärna underkastar sig intrång, från hvilket håll det än
må komma.
Angående förmögenhetens fördelning i Sverige föreligger
visserligen från nyare tider ett ej obetydligt material, men då
detsamma insamlats uteslutande för fiskaliska ändamål, är det ej af
beskaffenhet att tillåta en vetenskaplig behandling. Saken försvåras
ytterligare däraf, att man särskiljer tre olika slag af förmögenhet
(jordbruksfastighet, annan fastighet samt inkomst af kapital och
arbete), utan någon upplysning om i huru många fall och i hvilka
proportioner dessa olika slag äro förenade på samma händer.
Skiljer man mellan större och mindre förmögenheter och sätter gränsen
vid vår riksdagsordnings census för valbarhet till första kammaren
(alltså vid 80,000 kronors värde af fastighet samt 4,000 kronors
inkomst af rörlig förmögenhet eller af arbete), torde i mycket
grofva drag ställningen kunna angifvas på följande sätt:
Af jordegendomar finnas vid pass 2,000 större och omkring 270,000
mindre (med gränsen dragen såsom nyss sagts); af dessa omfatta de
större en fjärdedel af jordens hela uppskattade värde och de mindre
alltså tre fjärdedelar.*
Af annan fastighet än jordegendom kommer vid pass hälften af värdet
på de större ägarne. Härvid bör dock anmärkas, att bland dessa en
stor del utgöres af aktiebolag, hvilka från denna synpunkt ej äro
verkliga enheter, i det äganderätten ju är fördelad på aktiernas
innehafvare. Ytterligare bör nämnas, att som undersökningen i
detta fall är tjugu år gammal, förhållandena kunna hafva sedan dess
undergått en ej obetydlig förändring.
Af inkomsten af kapital och arbete slutligen kommer vid pass en
tredjedel på de större inkomsttagarne och alltså vid pass två
tredjedelar på de mindre.
Så ofullkomlig denna uppskattning än är, gifver den dock åtminstone
ett resultat, som torde vara fullt riktigt, och detta är, att i
Sverige jorden är delad på ett mera demokratiskt sätt än den öfriga
förmögenheten. Blott en fjärdedel af jorden tillhör de stora ägarne,
och dock är gränsen satt så lågt som vid 80,000 kronors värde, ett
belopp som väl i detta fall må betecknas såsom ganska oansenligt. För
fullständigande af bilden bör nämnas, att af Sveriges jordbruk
ej mindre än 85 % af hela antalet brukas af ägarne själfva och
alltså blott 15 % af arrendatorer - de sistnämnda brukningvsdelarna
visserligen i genomsnitt ej obetydligt större än de förra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
