Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.2. Demografiska förhållanden. Det svenska språket, af docenten fil. dr O. von Friesen, Uppsala - II.2.g. Land och stad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LAND OCH STAD.
97
Land och stad.
Mellan lands- och stadskommuner råder enligt svensk lag ganska
mycken olikhet med hänsyn till stats- och kommunalförvaltning och
äfven rättsskipning. »Stadsrättigheter» meddelas af regeringen och
tillkomma för närvarande 93 orter i vårt land.
Af dessa våra 93 städer äro 28, med sammanlagdt 36,687 inb. år
1899, hvilka hvar för sig äga mindre folkmängd än 2,000 personer
och alltså enligt allmänt statistiskt språkbruk icke skulle räknas
såsom städer. Såsom synes, är emellertid hela folkmängden i dessa
våra undermåliga stadssamhällen så obetydlig, att 4en icke nämnvärdt
inverkar på stadsbefolkningen i det hela, hvarför en jämförelse
med andra länder i alla fall kan ske utan större olägenhet.
Af orter, som icke äro i lag erkända såsom städer, finnas några få,
som äga en agglomererad befolkning af mer än 2,000 personer. Dessa
äro dels förstadsbildningar i närheten af städerna Stockholm,
Göteborg, Norrköping, Sundsvall, Eskilstuna och Motala, dels några
af de orter, som kallas köpingar och som enligt lagen stå på gränsen
mellan land och stad, dels slutligen äfven några andra industri- och
handelsplatser, af hvilka Malmberget vid Gellivare samt Trollhättan,
hvardera med 7,000 inb., Borlänge-Domnarfvet med 5,000 och Mölndal
med 4,000 äro de största.
Af folkmängden i hela vår europeiska världsdel pläga vid pass 33
% anses tillhöra stadsbefolkningen, dock i Västeuropa ända till
45 % men i Östeuropa blott något mer än 15 %. I Sverige, hvars
hufvudnäring alltid varit och ännu är jordbruket, upptaga städerna
endast 21 % af folkmängden, hvilken siffra väl är högre än uti
hvarje östeuropeiskt land men inom Västeuropa understiges blott af
Finlands. Hela folkmängden i Sveriges städer uppgick år 1899 till
1,086,000 personer, medan landsbygden ägde 4,011,000 innebyggare.
Folkmängden i våra städer är icke känd tidigare än år 1805. Huru
förhållandena sedan dess utvecklat sig framgår af tab. 9.
TAB. 9.
Folkmängden å landsbygden och i städerna.
Vid slutet
Hela folk-
D ä
r a f
Stä-
0
Hela
Lands-
Stä-
af år
mängden.
Landsbygden.
Städerna.
derna
i %.
Aren.
riket.
bygden.
derna.
1805
2,412,772
2,180,715
232,057
9’62
Årli
g tillväxt,
°/00-
1820 ........
2,584,690
2,330,798
253,892
9-82
1806/20
4-60
4-45
6-01
1840
3,138,887
2,835,204
303,683
9’67
1821/40 .
9’75
9-84
8’99
1860
3,859,728
3,425,209
434,519
11-26
1841/60 ._ .
10-39
9’50
18-07
1880 .. .
4,565,668
3,875,237
690,431
15-12
1861/80 ____
8-43
6-19
23-42
1899 .........
5,097.402
4.011.406
1.085,996
21-30
1881/99 .. . .
5-82
1-82
24-12
Under seklet har alltså stadsbefolkningen vuxit från knappt 10 %
af rikets folkmängd till öfver 21 % Framåtskridandet begynner
emellertid först under 1840-talet, efter afskaffandet af de gamla
skråförfattningarna (år 1846). Sedan dess har folkmängden i Sveriges
städer vuxit med ovanligt stor hast - under den senaste mansåldern
Sveriges land och folk.
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
