Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II.2. Demografiska förhållanden. Det svenska språket, af docenten fil. dr O. von Friesen, Uppsala - II.2.a. Det svenska språket, af docenten fil. dr O. von Friesen, Uppsala - II.2.b. Demografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
86 II. DET SVENSKA
FOLKET.
tyskans ställe. Riksspråket utpräglades och befästes nu alltmera, ehuruväl under både 1500- och 1600-talen dialektiska egenheter ofta äro märkbara. Den Ökade kulturella gemenskapen med det öfriga Europa medförde en betydande påverkan af först tyskan och sedan franskan; mot periodens slut märkes äfven inflytandet af det begynnande vetenskapliga studiet af fornnordiskan. Med 1734 års lag samt O. von Dalins framträdande anser man öfvergången ske till det nuvarande skriftspråket, den yngre nysvenskan, som sedan dess icke undergått några större förändringar. Under 1800-talet torde Tegnér och Wallin hafva mest påverkat språkbruket; de senaste årtiondena hafva medfört en omisskännelig tendens att minska klyftan mellan tal- och skriftspråk, genom att tillstädja det senare något större frihet.
Det svenska språkets mest utmärkande kännetecken gentemot sina närmaste släktingar äro sammandragningen af de gamla diftongerna, rikedomen på svagtoniga ändelsevokaler samt ett mycket egendomligt accentueringssätt, som i viss mån återfinnes i norskan men knappast hos något annat europeiskt språk. Såsom allmänt omdöme kan svenskan sägas utmärka sig för kraft och klarhet samt för klangrikedom och omväxling.
Den moderna dialekt-forskningen låter Sverige fördela sig i fyra regioner: a) Nordsverige, omfattande Norrland och Dalarne; b) Mellansverige, omfattande återstoden af Svealand samt norra Götaland; c) Sydsverige, bestående af större delen af Småland äfvensom Skåne, Halland och Blekinge; samt d) ön Gottland. - Länge antog man, att Sveriges folk uppstått ur tvenne olika stammar: svear och götar, hvilkas namn ännu fortlefva i benämningarna Svea- och Götaland. Denna teori om en verklig stamskillnad torde dock numera få anses öfvergifven.
Från demografisk synpunkt fördelar sig vårt land i trenne från hvarandra ganska skarpt skilda områden, nämligen: a) Östra delen af Sydsverige, karakteriserad af talrika och tidiga giften men beledsagade icke desto mindre af en ringa äktenskaplig fruktsamhet och ett stort antal oäkta födelser; vidare af en i allmänhet hög dödlighet, med en stor frekvens af själfmord; samt slutligen af ett lågt nativitetsöfverskott men också af obetydlig utvandring; b) Västra delen af Sydsverige, karakteriserad af fåtaliga och sent ingångna giften men icke desto mindre hög äktenskaplig fruktsamhet och ringa antal oäkta födelser, medelmåttig eller ringa dödlighet, i allmänhet låg själfmordsfrekvens samt mestadels högt nativitetsöfverskott men stark utvandring; c) Nordsverige slutligen, utmärkt af medelmåttig äktenskapsfrekvens, i allmänhet synnerligen stark fruktsamhet och ringa antal oäkta födelser, mestadels låg dödlighet och mycket högt nativitetsöfverskott samt obetydlig utvandring.
Under de senaste årtiondena hafva emellertid dessa skillnader delvis försvagats, och ofvanstående karakteristik måste i närvarande stund vidkännas åtskilliga undantag. Gränserna för de tre områdena - som blott kunna uppdragas på ett ungefär - finnas utmärkta å kartan öfver den äktenskapliga fruktsamheten, hvilken faktor i själfva verket synes vara den mest betecknande vid denna fördelning. (Att numera, såsom å kartan synes, Jämtlands län afviker från sin grupp genom en något högre fruktsamhet, är en företeelse af senaste datum, som kan förklaras genom den starka inflyttningen och den höga äktenskapsfrekvensen.)
Af de ofvannämnda främmande folkelementen äro lappar och finnar å vissa orter af icke så ringa betydelse, nämligen i det nordligaste Sverige (Norrbottens län samt Västerbottens läns lappmarker). Frågan om den finska befolkningen har under senare tid stundom visat tecken att antaga en politisk karaktär, genom det nära grannskapet till Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
