Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.5. Djurgeografi. Af professorn fil. dr T. Tullberg, Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJURGEOGRAFI.
61
den öfvervägande största delen af Sverige, i öster ned till
Botten-hafvets skärgård, i söder genom Norrland öfver en stor del
af Svealand samt, af brutet af Östergötlands och Västergötlands
stora slätter, öfver det småländska höglandet. I de djupa skogarna
närmast fjällen ha, såsom förut nämnts, björnen och vargen sitt
egentliga hemvist. Detsamma är också förhållandet med lodjuret
(Lynx lynx). Dessa de tre största af våra rofdjur ha dock tidigare
haft en vida större utbredning än nu, och ännu på 1850-talet funnos
vargar i Uppland och Västergötland. Till de stora barrskogarna hör
äfven mården (Martes martes). Dit hör också de svenska skogarnas
förnämsta högdjur, älgen (Alces alces), hvilken är utbredd från
polcirkeln ned mot Småland. Bland fåglarna finna vi i skogsområdet
i den höga norden, som ofvan nämnts, dalripan äfvensom lafskrikan
(Garrulus infaustus), hvilken senare längre söder ut ersattes af
nötskrikan (Garrulus glandarius). Till de djupa skogarna höra
äfven tjädern (Tetrao urogallus), järpen (Tetrastes bonasia),
tranan (Grus cinerea) och morkullan (Scolopax rusticola). Vid
kärr och sjöar häcka inom detta område äfven en del mindre vadare,
änder, dykänder och storlommen (Colymbus arcticus) samt längst i
norr sädgåsen (Anser segetum) och knipan (Clangula glaucion). I
skogarna ha också talrika roffåglar sitt egentliga hemvist, såsom
dufhöken (Astur palumbarius), sparfhöken (Astur nisus), ormvråken
(Buteo buteo), bivrå-ken (Pernis apivorus), fiskgjusen (Pandion
haliaëtus) och bergufven (Bubo bubo). Bland småfåglar, som särskildt
karakterisera barrskogarna, äfven de sydligt belägna, kunna nämnas:
sångtrasten (Turdus musicus), röd-hakesångaren (Luscinia rubecula),
grönsiskan (Acanthis spinus), korsnäbbarna (Loxia pytiopsittacus
och curvirostra), hvilka senare så tillpassat sig för det nordliga
klimatet, att de lägga sina ägg redan i februari, vidare domherren
(Pyrrhula pyrrhula), en del mesar (Parus cristatus, borealis och
äter) samt kungsfågeln (Regulus cristatus). Längst uppe i norden
häcka lappugglan (Strix lapponica), sidensvansen (Ampelis garrulus)
och tallbiten (Pinicola enucleator). Såsom en invånare företrädesvis
af barrskogen kan äfven spillkråkan (Dryocopus martius) räknas. Äfven
orren (Tetrao tetrix) kan sägas tillhöra skogsområdet, om också hans
egentliga hemvist är storskogens kant och mindre skogar på slätterna.
A den egentliga slättbygden åter, som, inberäknadt mindre
skogspartier och parker, omfattar en del af Svealand och större delen
af Götaland, har r af ven sitt hufvudsakliga tillhåll. Hit höra äfven
gräfsvinet (Meles taxus) samt igelkotten (Erinaceus europæus),
och i de södra delarna af detta område ända upp till Öster-
och Västergötland förekommer rådjuret (Cervus capreolus). Såsom
företrädesvis tillhörande slättbygden kunna bland fåglarna nämnas:
rapphönan (Perdix perdix), tornfalken (Falco tinnunculus), lärkfalken
(Falco subbuteo), hornugglan (Asio otus), kattugglan (Strix aluco),
gröngölingen (Gecinus viridis), sånglärkan (Alauda arvensis),
nötväckan (Sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
