Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.4. Växtgeografi. Af lektorn vid Skogsinstitutet fil. dr A. Nilsson - I.4.d. Ekregionen - I.4.e. Bokregionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54 I. FYSISK
GEOGRAFI.
Ekregionen utbreder sig mellan barrskogsregionen och nordgränsen för
bokens sammanhängande utbredningsområde, hvilken går i sydostlig
riktning från mellersta Bohuslän till Värnanäs, 2 mil söder om
Kalmar.
Denna region omfattar dels skogsbygder, i hvilka endast mindre
områden äro odlade, och dels till större delen odlade slättbygder,
nämligen silurslätterna och slätterna under den marina gränsen. I
skogsbygderna omväxla barrskogar med mossar och - under den marina
gränsen - klippsamhällen. I slättbygderna ersättas mossarna ofta
af starrkärr, och här hafva de för ekregionen särskildt utmärkande
växtsamhällena, ekskogar, löfängar och örtrika barrskogar, sin
största utbredning. Här har dock växtlighetens ursprungliga utseende
till stor del blifvit så för-ändradt genom odling, att ekregionen
numera utmärker sig icke så mycket genom en säregen prägel som
fastmera genom den allmänna förekomsten af en mängd växter, som
antingen helt och hållet saknas eller förekomma mycket sparsamt inom
barrskogsregionen, såsom vanlig ek (Quer-cus pedunculata Ehrh.), ask
(Fraxinus excelsior L.), alm, skogslind, spetslönn, oxel (Sorbus
suecica L.), hassel, slån (Prunus spinosa L.), hagtorn (Cratægus
oxyacantha L. och monogyna Jacq.), bentry (Lonicera Xylosteum L.),
vägbrågon (Rhamnus catharticus L.) m. fl.
Barrskogarna äro hufvudsakligen barrblandskogar, med samma
karaktärsväxter som inom föregående region, ehuru en del nya arter
tillkomma. Genom stark uthuggning hafva de dock ofta ombildats
till hagmarker med glesa bestånd af barrträd och björk samt mera
gräs och örter än i normala barrskogar. Genom skogssköfling äro
vidsträckta områden i Bohuslän och Västergötland ombil-dade till
ljunghedar. De örtrika barrskogarna äro utmärkta genom rikedom
på gräs och örter samt brist på lingon, blåbär och krustada. I
ekskogarna förekomma bestånd af ek med inblandning af ask och
alm m. fl., ofta underbestånd af hassel, hagtorn, nypon, slån
m. fl. samt rikligt med gräs och örter mellan buskarna. Lo f ängarna
karakteriseras af glest stående grupper af en mängd löfträd, såsom
ek, ask, alm, spetslönn, skogslind, asp, björk och oxel, mer eller
mindre rikligt med buskar af hassel, hagtorn, nypon, slån o. a.,
samt ett yppigt täcke af gräs och örter. Mossarna hafva samma
utbildning som i södra delen af barrskogsregionen. Starrkärren
utmärkas af en tät matta starrarter med inströdda örter med eller
utan bottentäcke af brunmossor. Sjöarna hafva ofta ett väl utveckladt
höggräsbälte af vass (Phragmites communis Trin.), sjösäf (Scirpus
lacustris L.) och dunkolf (Typha angustifolia L.) m. fl., därutanför
ett flytbladsbälte af näckrosor (Nymphæa, Nuphar) och gäddnate
(Potamogeton natans L.) m. fl., hvarefter växter, som endast skjuta
blommorna ofvan vattnet eller äro helt och hållet nedsänkta däri,
vidtaga. Klipp samhällena öfverensstämma med barrskogsregionens.
Bokregionen omfattar södra delen af landet, hvarjämte Öland^och
Gottland närmast ansluta sig härtill, ehuru boken där saknas^’såsom
vild.
Sydvästgränsen för granens allmänna utbredning som vild, hvilken från
Göteborgstrakten framgår genom Halland, 5-10 km. från östra gränsen,
samt vidare genom norra Skåne till södra ändan af Immeln och därifrån
genom södra Blekinge, delar bokregionen i två skarpt skilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
