Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I.3. Geologi. Af statsgeologen E. Erdmann, Stockholm - I.3.b. Kambriska och siluriska aflagringar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan Motala, Vadstena, Skeninge och sjön Roxen i Östergötland,
i Kinnekulle vid Vänern, i berget Billingen samt trakten mellan
Sköfde och Falköping i Västergötland, uti bergen Halle- och
Hunneberg öster om Vänersborg, inom sydöstra och södra Skåne samt
på Gottland och Öland jämte fastlandet vid Kalmar sund. Alla dessa
kambrisk-siluriska områden äro endast rester af fordom vida mer
utbredda och ofta mycket mäktigare lagerserier, bildade i det haf,
som under den kambriska och siluriska tiden sannolikt betäckte hela
vårt land jämte stora områden af angränsande länder.
Sandstenen hvilar direkt på urberget och räknas jämte of vanliggande
svarta eller mörka skiffrar (alunskiffer) till kambriska systemet;
de närmast yngre, gråa lerskiffrarna med därpå lagrade gråa
och röda kalkstenar samt ytterligare andra lerskiffrar tillhöra
silursystemets undre afdelning (undersilur), öfver hvilken andra
slags kalkstenar, ler- och märgelskiffrar m. m., silursystemets
öfre afdelning (öfversilur), aflagrats och inom vissa områden,
såsom hela Gottland, västra delen af jämtlandsområdet, större
delen af Skånes samt mindre delar af Dalarnes, Östergötlands och
Västergötlands silurområden, ännu finnas i behåll. Uti kambriska
systemets sandsten och alunskiffer träffas bevarade rester efter
den äldsta för oss kända djurvärld, som funnits på jorden, nämligen
maneter, spår af maskar, kräftdjur m. fl., allesamman hafsdjur; uti
silurformationens lager förekomma talrika försteningar af trilobiter,
ortoceratiter, graptoliter, snäckor, enkriniter och koraller m. m.,
hvarjämte förtjänar påpekas, att i Gottlands öfversilur träffats
förstenade lämningar af de äldsta luftandande djuren, en skorpionart
och en insekt.
Uti berget Kinnekulle i Västergötland äro de kambriska och siluriska
lagren ganska väl utvecklade och lätt tillgängliga. En profilteckning
öfver berget följer här nedan.
 |
Profil från väster till öster öfver Kinnekulle. Höjden i 5 ggr större skala än längden. a. Ursystemets gnejs. — b. Sandsten, grå eller gulaktig, 34 m. mäktig. — c. Alunskiffer med orsten, 22 m. mäktig. — d. Undre graptolitskiffer med nederst ett lager ceratopygekalk, tillsammans 11 meter. — e. Röda och gråa kalkstenar (ortocerkalk), 52 m. — f. Kasmopskalk, 10 m. mäktig. — g. Trinucleusskiffer, 34 m. mäktig. — h. Öfre graptolitskiffer samt ett därunder liggande 3 m. mäktigt lager brakiopodskiffer, tillsammans 56 m. — i. Diabas. Lagren b och c tillhöra kambriska systemet, d—g silursystemets undre afdelning, h silursystemets öfre afdelning. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
