Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I.2. Klimat. Af amanuensen vid Meteorologiska centralanstalten fil. dr N. Ekholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
under 53 dygn, nämligen från den 26 maj till den 18 juli, i Haparanda
vid sommarsolståndet något mer än 23 timmar, i Stockholm 18 1/2 och
i Lund 17 1/2 timmar o. s. v. Till detta resultat bidrager också
den atmosfäriska strålbrytningen, som ökar dagens medellängd med 30
minuter i norra och 15 minuter i södra Sverige (motsvarande tal för
ekvatorn är blott 4 minuter). Men af ännu större betydelse är det,
att i norra delen af landet skymningen ökar sommardagens längd med
flera timmar. Sålunda har man redan i Hernösand (62° 38’) oafbruten
dager från den 16 till den 27 juni.
Vår sommar är följaktligen, i synnerhet i Norrland, en nästan
oafbruten dag. Våra ljusa kvällar och nätter, då hela naturen liksom
ligger försjunken i ett stilla drömmeri, äga också, särdeles för
en från sydligare trakter kommande främling, ett förtrollande behag
och skänka honom ett outplånligt minne.
Dagsljusets välgörande inflytande under högsommaren i Sverige ökas
ytterligare af det stora antalet solskenstimmar, hvilket t. ex. under
juni är större i Jockmock än i Rom eller Madrid. Detta beror dels
på den långa tid solen är uppe, dels också på den jämförelsevis
ringa molnmängden under denna årstid i vårt land. I själfva verket
utgör molntäcket i medeltal för hela Sverige endast 50 procent af
himlahvalfvet i juni men 74 i december. Denna företeelse, hvars orsak
ej är utredd, är synnerligen gynnsam för vårt klimat. Ty i följd
häraf verkar instrålningen från solen jämförelsevis obehindradt
under sommaren, under det att utstrålningen från jorden betydligt
förminskas under vintern, hvaraf framkallas full sommarvärme och
måttlig vinterkyla. Emellertid finnas i de inre och norra delarna
af vår halfö tvenne områden, hvarest utstrålningen under vintern är
mindre hindrad af moln, medan de sydvästliga vindarna af stängas af
fjällryggen, och hvarest följaktligen uppstå två köldområden, som
spela en viktig roll i Sveriges klimat. Det ena, mindre och svagare,
har sitt centrum på 62° n. br., norr om Kristiania. Det omfattar
Härjedalen och norra Dalarne i Sverige samt trakten väster och söder
om Röras i Norge. Medeltemperaturen i januari ligger här under - 13°
och har under mycket stränga vintrar nedgått till - 20°. Det andra
köldområdet, som är större och starkare, ligger i norra Lappland och
berör både Sverige, Norge och Finland. Medeltemperaturen i januari
ligger här under - 16° och har under ovanligt stränga vintrar
nedgått till - 25,5°. För att finna en lika låg januaritemperatur
i det öfriga Europa, måste vi gå öster ut ända till Petschora.
Ofvan beskrifna förhållanden åskådliggöras af de två kartorna å
sid. 22 och 26, hvilka framställa temperaturens medelfördelning
under månaderna januari och juli. Isotermerna å dessa kartor angifva
den verkligen iakttagna temperaturen och icke den till hafsytan
reducerade. Detta förklarar de många böjningarna hos dessa kurvor,
hvilka tillnärmelsevis och i grofva drag också antyda Sveriges
höjdförhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
