Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Engeström, som under Reuterholms välde blifvit skild från sitt hofkanslers-embete och icke var hans vän, att han helst slapp råka Reuterholm, och Engeström skref nu till denne, att han i sina bref ej visat majestätet den vördnad, som vederbort, hvarföre det väl var honom tillåtet att vistas hvar som helst i riket, men aldrig vid konungens hof. Sedan han mottagit detta svar, reste Reuterholm från Skåne, der han någon tid vistats, åter utrikes och kom sedermera ej tillbaka till Sverige. Han dog i Holstein den 27 December 1813.
Reuterholm hade ett ståtligt yttre, men var ända till narraktighet fåfäng öfver sina yttre företräden, hvarföre han ock ifrigt eftersträfvade yttre utmärkelser. Sedan han förmått hertigen att i strid mot Gustaf III:s testamente utdela Serafimerorden under Gustaf Adolfs minderårighet, för att Reuterholm skulle erhålla blå bandet, lät denne måla det på alla sina förra porträtter, å hvilka han älskade att äfven låta föreställa sig iklädd den purpurmantel med hermelin-bräm, som vid högtidliga tillfällen bars af riksråden och hvilken Reuterholm, såsom »en af rikets herrar», äfven hade rättighet att bära. Han var emellertid, enligt Skjöldebrands omdöme, som länge varit med honom i nära beröring, »ej utan naturligt godt förstånd och mycken odling, för öfrigt egen, enslig, förbehållsam och högmodig öfver sin börd på mödernet — hans mor var en Gyllenstierna. Den rättvisa bör man dock göra honom, att han ej var mindre högdragen, då han ingenting betydde, än då han sedan beklädde rikets högsta värdighet. Han egde kunskaper och var behaglig i umgänget, då han dertill nedlät sig. En rik inbillningskraft märktes i hans sätt att tala och till öfverflöd i hans skrifsätt. Han beskyddade gerna, men kunde förfölja, om hans beskydd försmåddes. Han var under förmyndareregeringen, såsom den der spelte första rolen, mycket hatad, ett mål för satiren och smädelsen, kanske hämdgirig, men förolämpad; i det hela förande allmänna ärendena med mer klokhet, än samtiden ville medgifva. Aktning af andra makter, jemnhet i styrelsen och många goda författningar utmärkte denna förmyndare-regering».
Grefve Hans Axel von Fersen, son till den i föregående delar ofta omnämnde riksrådet och fältmarskalken grefve Fredrik Axel von Fersen och grefvinnan Hedvig Catharina De la Gardie, en dotter till riksrådet och öfverstemarskalken grefve Magnus Julius De la Gardie, var född i September 1755. Efter förberedande studier för enskilda lärare i föräldrahemmet sändes han, ännu icke 16 år gammal, att fortsätta densamma vid Carolinum, ett institut i Braunschweig, och derefter vid krigsakademien i Turin. När hans bildning der ansågs fulländad, besökte han flera europeiska hof, hade redan 1770 blifvit löjtnant i fransk tjenst och utnämndes vid hemkomsten 1773 till kapten vid lätta dragonerna, nuvarande hästgardet.
År 1779 reste han åter till Frankrike och blef der öfverste samt kom i sådan ynnest hos den unga drottningen Marie Antoinette, Ludvig XVI:s gemål, att det började väcka en allmännare uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
