Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten - De sköna konsterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett surrogat derför. Den sedelärande, didaktiska poesien hade ock nu sin gyllene tid, och den uppfattning af poesiens väsende, att den måste vara i högre mening gagnande, var temligen allmän. Skämtet och qvickheten läto visserligen ännu höra sig och hördes med stor framgång i fru Lenngrens, Leopolds, Silfverstolpes m. fl. dikter, men i de flesta fall med en »sens moral», likasom till sitt rättfärdigande. I allmänhet gjorde skalderne och vitterhetsidkarne till sin uppgift att föra tidsandans talan och försvara upplysningens grundsatser, hvilka tillika underkastades förnyad granskning.
Under fortgången af detta tidskifte började det franska inflytandet på vår litteratur småningom efterträdas af ett tyskt, hvilket icke kan sägas hafva varit mera till dess fördel. Om det förra röjde alltför mycken retorisk kyla, framträdde i det senare en pjunkig känslosamhet, som ännu mindre ligger i svenska lynnet, men hvilken man gjorde sitt bästa att bibringa detsamma. Sedan Goethe gifvit tyska allmänheten sin Werther, uppstod en Werthers-feber, som rasade icke blott i Tyskland, utan äfven började gripa omkring sig i Sverige, der äfven en Werthers-litteratur uppstod, till hvilken flere af de här ofvan omnämnde känslosamme skalderne skattat och hvartill sjelfve revolutionshjelten Georg Adlersparre lemnat ett bidrag i ett på alexandriner författadt »Werthers bref till sin vän». För vår dramatiska scen öfversattes flitigt Kotzebues och åtskilliga andra tyska författares ännu mera gråtmilda stycken, och äfven tyska romaner, så väl känslosamma som riddare- och röfvarehistorier, hvilka senare blifvit lika anslående genom Schillers Röfvarebandet som de förra genom Goethes Götz von Berlichingen, började nu inkomma i svenska litteraturen.
En förändrad riktning i svenska vitterheten tycktes sålunda förestå; men om den skulle leda till en förbättring eller till en försämring, kunde vid slutet af detta tidskifte icke med säkerhet bedömas. Dock hade nya öfverlägsna snillen redan börjat framträda, som läto hoppas det förra [1].
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
