Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och då valet skedde den 12 Juni, utsågs dåvarande professorn i österländska språken Johan Adam Tingstadius till Celsii efterträdare och dåvarande hofjunkaren Axel Gabriel Silfverstolpe, medarbetare i den ännu af Kellgren utgifna Stockholms-Posten, att efterträda Fersen.
I Februari 1795 höll Tingstadius sitt inträdestal, som icke gaf anledning till någon anmärkning; men annorlunda blef förhållandet med Silfverstolpes, som hölls den 4 Mars. Då han hade att tala öfver Fersen, begagnade han tillfället att uttrycka sin tillgifvenhet för den statsförfattning, som störtades genom 1772 års statshvälfning, och sitt ogillande af förenings- och säkerhets-akten, i afseende hvarå han yttrade: »Vi kunna ej glömma, huru grefve Fersen vid ett annat riksmöte, under förenta sinnens bifall, var själen i de förklaringar öfver grundlagen, som syntes nödiga för medborgares säkerhet och kraften af rikets ständers röst; huru, vid det stormiga riksmöte, han sist bevistade, hans medborgerliga språk och hans billiga betydenhet i frågor, som rörde rikets ständers gemensamma rätt, förde honom med heder i ett fängelse, det flere riksdagsmän med honom delte och ett ännu större antal skulle hafva varit färdigt att dela.»
Ett så öppet uttaladt klander af Gustaf III:s förfarande under 1789 års riksdag och af den grundlag, efter hvilken Sverige nu styrdes, väckte oerhördt uppseende och gaf Reuterholm en välkommen anledning att gifva luft åt sitt agg mot svenska akademien. Man antog, att akademien eller åtminstone dess sekreterare utöfvade ett slags censur öfver de tal, som der höllos, och redan samma afton, vid konungens souper, vände sig hertigen till Rosenstein med förebråelser för Slfverstolpes »impertinenta» tal, samt sade till honom, att salig kungen ej med sin stiftelse åsyftat något tillhåll för jakobinism; att Rosenstein, som styrde akademien, vore ansvarig för hvad der förekommo, och att han och hans vänner åsyftade att bereda regeringssättets fall. Följande dagen infordrades Silfverstolpes tal, som lemnades till riksdrotsen för åtals anställande; men denne fann talet icke gifva anledning dertill. Den 7 Mars uppsattes emellertid och den 12 utfärdades ett kungligt bref, medelst hvilket svenska akademien tills vidare suspenderades, och samma dag lades beslag å akademiens handlingar. Dock fick akademien bibehålla sin stat, så att de pensioner, som voro några dess ledamöter beviljade, fortfarande utgingo. Post- och inrikes tidningar, å hvilkas utgifvande svenska akademien hade privilegium, stäldes nu under justitiekanslerns uppsigt; men de tre akademiens ledamöter, Rosenstein, Adlerbeth och Nordin, som mot 1,000 rdr årligen arrenderat tidningen, bibehöllos dock vid detta arrende. Silfverstolpe afsattes från sin hofjunkare- och handsekreterare-befattning hos enkedrottningen; men som detta skedde henne oåtspord, lät hon honom behålla lönen. Man hade äfven velat begagna detta tillfälle att skilja Rosenstein från sin lärarebefattning hos konungen, men genom dennes fasthet misslyckades försöket och Rosenstein behöll sin plats, ehuru hertigen förklarat, att han skulle förlora den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
