Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Krigsväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessutom blef en stor del af landtvärnet ej färdig förr än längre fram på hösten, så att, när de svenska stridskrafterna nått sin största styrka, eller i September 1808, öfverstego de sannolikt icke 72,000 man, hvilket i alla fall var en rätt betydande styrka, som, väl använd, bort kunna gifva kriget en helt annan utgång än det fick.
Den del af denna styrka, som utgjordes af landtvärnet, fans ock snart föga vara att räkna på, emedan inrättningen var från början förfelad. Den utfärdade kungörelsen gjorde intet undantag från värnepligten för andra, än som redan på ett eller annat sätt tillhörde krigsmakten; men man insåg snart, att man omöjligen kunde anskaffa hvarken gevär, kläder eller befäl till de 60,000 man, hvartill detta landtvärn skulle uppgått, och man åtnöjde sig derföre med halfva antalet, hvarföre i en ny kungörelse af den 2 April 1808 undantag från värnepligten medgafs för alla ynglingar, med eller utan lön anstälde i rikets kollegier eller andra allmänna verk; för arbetare vid fabriker och bruk, så vida icke deras antal öfverstege rörelsens verkliga, af konungens befallningshafvande pröfvade behof; för handtverksgesäller och boktryckeriarbetare i städerna och på landet samt allmogens gerningsmän; för hemmansbrukare och torpare med jordbruk; för en dräng på hvarje halft mantal och derunder, samt för två på hvarje helt mantal, äfvensom för studenter, gymnasister, informatorer, borgare i städerna, fiskare, skeppare, styrmän och i sjömanshus inskrifne matroser. Sedermera medgafs ock genom en författning af den 21 Juni, att värnepligten ej skulle vidtaga förr än vid fylda 19 år. Landtvärnet skulle utgöra en särskild kår, som icke fick införlifvas med de andra regementena, och till befäl kommenderades en del af drabantkåren, officerarne vid adelsfanan samt alla efter afsked från något regemente eller kår i armén qvarstående officerare. Stor brist rådde emellertid på både gevär och ammunition, hvilka införskrefvos från England, och under tiden uppmuntrade man dem, som sjelfva egde skjutgevär, att begagna dessa, samt sökte förmå allmänheten att, såsom »patriotiska gåfvor», skänka till staten sina skjutgevär. Till en början sammandrogos ock ej flera bataljoner än som kunde med gevär förses.
Snart visade sig emellertid olämpligheten att af landtvärnet göra en särskild trupp, å hvilken man dessutom var nog obillig att ställa samma fordringar som å länge öfvade krigare. Då landtvärnsbataljonerna visade sig något bortkomna i de första träffningar, hvari de deltogo, ansåg konungen, efter erhållen rapport derom, hela kåren ohjelplig och behandlade den derefter med en liknöjdhet, lika obillig i sig sjelf som bedröflig i sina följder för landtvärnet. En stor del af detta, som ansågs mindre lämpligt till fälttjenst, kastades om bord å skärgårdsflottan, ehuru få deribland voro sjövane och ännu färre egde de krafter och den härdighet, som fordrades till det arbete och de besvärligheter, som der mötte dem. Härtill kom brist på tjenlig föda och tillräcklig beklädnad under den mer och mer tilltagande kölden, och följden blef den våldsamt härjande sjukdom, som efter sina offer fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
