Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kriget mot Ryssland 1808
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bulatoff. Återstoden låg på Åland eller utgjorde besättningar i några intagna finska städer.
De finska trupper, som under Klingspors ledning med sådan brådska skyndat till Österbotten, utgjorde något öfver 6,000 man, men kunde der genom erhållna förstärkningar ökas till en styrka, som i medlet af April var fullt vuxen den ryska, mot hvilken finnarne der hade att kämpa. Tutschkoff, som den 12 April uppbröt från Gamla Karleby, trodde sig emellertid kunna genom häftiga anfall drifva finska hären framför sig rundt kring Bottniska viken samt ansåg den så demoraliserad, att han kunde sända den en uppmaning att gifva sig. Dessutom spriddes bland finska trupperna en mängd proklamationer med löften om stora fördelar, så framt de ville afstå från att strida mot ryssarne, men dessa uppmaningar till förräderi framkallade endast förbittring hos dem, till hvilka de voro stälda.
Klingspor hade nu beslutat intaga en ställning bakom Siikajoki elf med högra flygeln vid Siikajoki kyrka, midten vid Revolaks och Paavola samt venstra flygeln, som utgjordes af Savolaks-brigaden, vid Temmes. I denna ställning ungefär 4 mil i sydvest, söder och sydost från Uleåborg kunde härens särskilda afdelningar erhålla sina förnödenheter från förråden derstädes, och nu ändtligen ansåg man sig ej behöfva sträcka återtåget längre.
Under marschen till den nya ställningen anföllos finska härens eftertrupper den 16 April af de ryska förtrupperna vid Ypperilä bro, Wiret och Pyhäjoki, men slogo modigt de anfallande tillbaka, och vid Pyhäjoki vågade Gustaf Löwenhielm med 3 sqvadroner Nylands dragoner ett anfall mot ryssarne för att taga två deras kanoner, men blef sårad och fången. I hans ställe blef nu Carl Johan Adlercreutz chef för generalstaben och efter Adlercreutz blef öfversten Georg Carl von Döbeln chef för andra brigaden.
De hållna striderna öfvertygade emellertid många af finska befälet, att fiendens öfvermakt ej var så stor, som man antagit; men Klingspors föreställning derom förmådde de ej rubba. Han ville nu ej stanna vid Siikajoki-elfven, utan draga sig närmare Uleåborg, dit trossen afsändes; men för att bringa den i säkerhet måste man utkämpa en ny strid. Den 18 April vid middagstiden blef Döbeln, med andra brigaden, angripen af ryssarne, hvilka dock ej förmådde rubba hans ställning; men sedan trossen blifvit affärdad, fick han, omkring kl. 4 e. m., befallning att draga sig tillbaka öfver elfven, hvilket skedde med mycket lugn och ordning. Så snart andra brigaden lemnat södra elfstranden, besattes den af fienden; men medelst sitt artilleri, som var det ryska öfverlägset, bragte Adlercreutz fienden att stanna. Nu fick äfven tredje finska brigaden anträda återtåget, hvarefter ryssarne började på sin yttersta högra flygel öfvergå elfven för att öfverflygla finnarnes venstra; men då deras center härigenom försvagades och Adlercreutz märkte detta af den allt svagare gevärselden, befalte han tredje brigaden att stanna samt företog med den och några andra till hands varande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
