Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
betalas af England. Dock förklarade Toll särskildt sig på inga vilkor kunna underhandla med engelske ministern i Petersburg, sedan Sverige lidit så mycken orätt af England, samt yttrade äfven betänkligheter att afsluta något förbund med England, innan Sverige af detta rike erhållit upprättelse. I följd af detta Englands deltagande i förbundet drog det emellertid långt ut med underhandlingarna, då man å Englands sida med föga nöje trädde i förbund med en makt, hvilken hade så många reklamationer att göra som Sverige. Man fann äfven de af Toll begärda subsidierna allt för stora, och engelske ministern i Petersburg Withworth förklarade sig icke hafva fullmakt från sitt hof att underhandla med Sverige. Gustaf Adolf sjelf bidrog ock i hög grad, att hela underhandlingen gick om intet. Engelska regeringen hade nemligen vid samma tid skickat ett sändebud till Stockholm för att underhandla derstädes, men konungen hade förklarat, att han ej kunde ingå i någon underhandling med engelska regeringen, innan han erhållit full upprättelse och ersättning för de qvarhållna konvojerna, hvilken förklaring hade till följd, att engelska kabinettet bestämdt vägrade bifalla de förslag, som af Toll blifvit framstälda i Petersburg. Hans beskickning dit ledde sålunda endast till en allians- och vänskapstraktat mellan Sverige och Ryssland, hvilken afslöts den 29 Oktober 1799 och skulle gälla för 8 år. I händelse af anfall från europeisk fiende skulle Ryssland af Sverige understödjas med 8,000 man infanteri, 2,000 man kavalleri, 6 linieskepp och 2 fregatter; Sverige åter af Ryssland med 12,000 man infanteri, 4,000 man kavalleri, 9 linieskepp och 3 fregatter.
Under tiden hade vigtiga tilldragelser egt rum i vestra och södra Europa. Kongressen i Rastadt hade ingenting kunnat uträtta, i följd af Frankrikes stegrade fordringar, hvilka Österrike så mycket mindre ville efterkomma, som det nu hade att räkna på understöd af Ryssland och England. Denna kongress upplöstes ock den 8 April. Redan den 1 Mars hade en fransk här under Jourdan gått öfver Rhen vid Strassburg, den 7 Mars anföll en annan fransk härförare Massena österrikarne i Schweiz, och den 12 Mars förklarade franska republiken krig mot konungen af Ungern och Böhmen samt mot storhertigen af Toskana, hvarefter Toskana intogs af franska trupper och storhertigen flydde till Wien; men nu slog erkehertig Carl, som hade öfverbefälet öfver österrikiska trupperna i Schwaben, Jourdan och tvang honom att draga sig tillbaka till Strassburg; Massena blef äfven tillbakadrifven och franske generalen Scherer blef slagen af österrikiske generalen Kray, hvarefter hela Lombardiet blef öfversvämmadt af österrikiska trupper, med hvilka en rysk här under Suwarow snart förenade sig. Redan innan Maj månads slut voro alla Bonapartes eröfringar i Italien åter förlorade. Kontrarevolutioner i Neapel och Rom gjorde slut på fransmännens välde derstädes. Engelska, ryska och turkiska flottor voro rådande å Medelhafvet. Konungaväldet återstäldes i Neapel, ehuru konungen tills vidare stannade å Sicilien. De franska härarne i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
