Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1797-1799
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre krigsfartyg såsom konvoj för svenska handelsfartyg, för hvilka detta skydd dock visade sig föga betryggande, ty under sommaren 1798 begingos flera våldsamheter än förut mot svenska handelsfartyg. Tvänne svenska handelsflottor, konvojerade af två fregatter, blefvo denna sommar uppbringade vid engelska kusterna. Den ena af dessa flottor, under konvoj af fregatten Ulla Fersen, hvars befälhafvare var majoren friherre Olof Cederström, utgjordes af 43 fartyg, hvaraf 25 togos, medan de öfriga, gynnade af mörkret, lyckades komma undan. Den andra, konvojerad af fregatten Freja under öfverstelöjtnanten grefve Anton Johan Wrangel, bestod af 14 handelsfartyg, hvilka alla blefvo tagna. Engelsmännen hade yrkat rättighet att få visitera de svenska konvojerna, och då detta af svenska regeringen vägrades, hade man slutligen kommit öfverens om att konvojerna skulle inlöpa i närmaste engelska hamn, der man ville låta saken afgöras af konsulerna; men då svenska konvojen ankom till hamnen i Deal, blefvo alla fartygen qvarhållna. Svenske befälhafvarne hade fått order att möta våld mot våld, men ej att skjuta första skottet. Då de icke gjort något försök till försvar, blefvo de af konungen skilda från sitt befäl och i Carlskrona stälda under krigsrätt, hvilken dömde dem från lifvet, men de blefvo af konungen benådade. De kraftigaste föreställningar mot de begångna våldsamheterna gjordes emellertid så väl hos engelske ministern i Stockholm som hos engelska regeringen, men blefvo utan påföljd, och lika fåfängt sökte konungen att hos ryska och danska hofven erhålla ett stöd mot dessa Englands ingrepp i de neutrala makternas rättigheter.
Mot slutet af år 1798 uppgjordes emellertid genom Englands och Rysslands förenade bemödanden den andra stora koalitionen mot Frankrike. Dess syftemål var att föra Frankrike tillbaka inom dess förra gränser samt återställa det gamla statsskicket och de gamla dynastierna uti alla af franska härar kufvade länder. Enligt den plan, som genom förbundet den 29 December 1798 uppgjordes mellan England och Ryssland, skulle ryssar, österrikare, turkar, engelsmän och italienare så samtidigt som möjligt anfalla det franska riket från söder och öster, medan en förenad här af ryssar, engelsmän och preussare borde från Holstein inträffa i Holland, återställa arfståthållaren i de rättigheter, som blifvit honom beröfvade, samt derefter tåga direkte mot Paris. Man trodde sig nemligen med säkerhet kunna påräkna Preussens biträde till koalitionen, ehuru denna makt ännu ej bestämdt förklarat sig.
I Preussen hade Fredrik Wilhelm III i November 1797 efterträdt sin fader Fredrik Wilhelm II. Friherre Carl Gustaf Schultz von Ascheraden hade sedan 1795 varit svensk minister i Berlin, och efter hans död i Mars 1798 fick hofkansleren Lars von Engeström detta uppdrag; men meddelandena de båda hofven emellan hade icke varit synnerligen lifliga, och ehuru förhållandet var vänskapligt, hade det icke blifvit förtroligt. Den nye konungen, afskräckt af motgångarne under senaste kriget mot Frankrike, hade beslutat sig för sträng neutralitet och visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
