Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I Frankrike hade Ludvig XVI:s ende son, den unge dauphin, som efter faderns afrättning i Januari 1793 blifvit af de mot Frankrike fiendtliga makterna erkänd för Frankrikes konung, aflidit i sitt fängelse den 8 Juni 1795, och hans äldste farbroder, grefven af Provence, som nu vistades i Verona, antog härefter titel af Frankrikes konung Ludvig XVIII. Detta hade dock ingen inverkan på förhållandena inom Frankrike, der en ny statshvälfning inträffat, som föranledde, att i Oktober 1795 verkställande makten blifvit uppdragen åt fem direktorer, som snart nog visade sig villiga att lyssna till Le Hocs framställningar och började mer och mer betrakta Sverige såsom en temligen onyttig bundsförvandt, hvilken icke på något sätt gjorde skäl för de summor, hvartill franska styrelsen förbundit sig och hvilka det för Frankrikes förstörda finanser blef allt svårare att utbetala.
Någon synnerlig hjelp mot Ryssland syntes således Sverige icke hafva att vänta från Frankrike. Kejsarinnan tycktes emellertid icke genast vilja skrida till ytterligheter, ty hon uppdrog åt en major Christin, en fransk emigrant, som sedan början af året 1796 uppehöll sig i Stockholm och der blifvit vid hofvet bemött med välvilja samt tillika stod i nära förbindelse med den ryska beskickningen, att hos hertigen och Reuterholm göra ytterligare försök för tillvägabringande af en brytning mellan Gustaf Adolf och hans trolofvade i Mecklenburg samt en förbindelse mellan honom och storfurstinnan. Christin blef temligen kallt mottagen, men hade likväl ett par företräden hos hertigen, hvilket gaf Le Hoc anledning att till de styrande i Frankrike inberätta, huru svenska regeringen nu åter närmade sig Ryssland, hvarföre all vidare utbetalning af subsidier borde inställas. Från Frankrike kom nu också den ena anmärkningen efter den andra öfver svenska regeringens sätt att fullgöra det ingångna fördraget, hvaraf Frankrike haft ingen nytta. Le Hoc återkallades, och väl erbjöd man sig att i hans ställe hitsända en så framstående person som den ryktbare härföraren Pichegru; men hertigen gaf Stael befallning att på allt sätt afstyra Pichegrus hitkomst, om han icke tillika medförde betydliga subsidier, ty en så ryktbar persons utnämning till fransk ambassadör i Stockholm skulle väckt allt för mycket uppseende samt ingifva både ryska och engelska hofven föreställningar, att Sverige var långt närmare fästadt vid Frankrike, än i verkligheten var förhållandet. Följden blef ock, att, då direktorium ej ville beqväma sig att betala ytterligare subsidier, instäldes den ifrågasatta ambassaden och Stael fick nu befallning att lemna Frankrike, hvilken befallning han dock dröjde länge att efterkomma, under förebärande af sin fullkomliga brist på både penningar och kredit. Det skedde likväl slutligen, och från början af Augusti 1796 blefvo de diplomatiska förbindelserna mellan Sverige och Frankrike afbrutna.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
