Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De yttre förhållandena, 1792-1796
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbindelser med gustavianerne. Stedingk hade lyckats i sitt uppdrag och Stackelberg blef hemkallad, hvarefter det dock dröjde flera månader, innan någon ny rysk minister här afhördes. Först närmare slutet af November infann sig i sådan egenskap grefve Romanzoff, som genom ett fogligare uppträdande gjorde sig mera angenäm för de maktegande härstädes, än hans företrädare varit. Han utverkade ock af svenska regeringen en försäkran, att franska republiken ej skulle af denna regering erkännas samt inga republikaner få uppehålla sig i Sverige.
I början af året 1794 sändes öfverstekammarjunkaren grefve Magnus Stenbock till Petersburg för att söka motverka Armfelts inflytande hos kejsarinnan. I sådan syftning hade han uppdrag att bringa å bane frågan om den unge konungens förlofning med kejsarinnans sondotter storfurstinnan Alexandra, hvilken förbindelse man visste ligga kejsarinnan mycket om hjertat. Man hoppades derigenom äfven vinna hennes samtycke till erkännandet af Sveriges neutralitet under kriget samt till utbetalning af de subsidier, hvartill ryska hofvet genom fördraget af 1791 förbundit sig, men nu sedan någon tid innehållit. Stenbock blef på det vänligaste mottagen af kejsarinnan. Äfven storfurstinnan visade sin belåtenhet med hans uppdrag genom att flitigt uppbjuda honom till dans å hofbalerna — en ära, som eljest icke vederfors andra utländingar än ambassadörer — och allt tycktes båda det vänligaste förhållande mellan båda hofven, då Reuterholm af sin hätskhet mot Armfelt lät förleda sig till den blunder att i tidningarna låta införa konseljprotokollet för den 9 April 1794, hvaruti bland annat omtalades, huru Armfelt varit i brefvexling med »en utländsk makt», hvilken han uppmanat att med en flotta infinna sig utanför Stockholm. Det var tydligt för alla, att denna utländska makt ej kunde vara någon annan än Ryssland, och kejsarinnan blef så förbittrad öfver detta de maktegandes i Sverige beteende att söka göra henne förhatlig i svenska folkets ögon, just då man föregaf sig vilja närma båda folken till hvarandra genom en förbindelse mellan de regerande husen, att hon med ens afbröt hela underhandlingen och i en ganska allvarsam skrifvelse till hertigen förklarade densamma omöjlig, till dess man gifvit henne upprättelse för de oförskylda misstankar, man genom detta protokolls offentliggörande mot henne uppväckt. Tillika inbjöd hon Armfelt, som nu var stadd på flykt från Neapel, en tillflykt i Ryssland.
Härmed var således det goda förhållandet till Ryssland åter stördt. Väl gjorde svenska regeringen, sedan domen öfver deltagarne i Armfeltska sammansvärjningen fallit, i Augusti 1794 ett försök att åter upptaga de afbrutna underhandlingarna; men då kejsarinnan ej ville beqväma sig till att utlemna Armfelt eller låta sin sondotter afsvärja sina fäders tro för att blifva Sveriges drottning, förföll frågan äfven denna gång. Den nye ryske ministern Romanzoff bibehöll ock ej länge den foglighet, han från början visat, utan blef snart nog lika öfvermodig och gjorde sig lika misshaglig som sin företrädare, hvilket ytterligare förbittrade förhållandet mellan båda makterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
