Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Gustaf IV Adolfs regering. Början af förmyndarestyrelsen, 1792
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Curt Filip Carl von Schwerin förste generaladjutant för armén efter generallöjtnanten friherre Maurits Klingspor, som nu blef ordförande i krigskollegium efter Toll. Sjelf åtnöjde sig Reuterholm att utnämnas till president i kammarrevisionen efter nu landsflyktige grefve Adolf Fredrik Munck.
Af de förre konselj-ledamöterne bibehöllos sålunda endast riksdrotsen grefve Wachtmeister, som åtnjöt allt för stort förtroende i det allmänna, att man vågade aflägsna honom, riksmarskalken grefve Oxenstierna, hvilken, mera skald än statsman, Reuterholm ansåg sig ej behöfva frukta, samt den till rikskansler upphöjde friherre Fredrik Sparre, som i anseende till sina temligen inskränkta förståndsförmögenheter syntes ännu mindre fruktansvärd.
Så mycken godtycklighet än röjde sig i denna hastiga förändring af styrelsepersonalen, innebar dock den första vigtigare regeringsåtgärden under Reuterholms inflytande ett erkännande af mera frisinnade åsigter, än den föregående styrelsen omfattat. Redan den 11 Juli utfärdades nemligen en ny tryckfrihetsförordning, författad af Reuterholm och i hvilken, efter en mycket mångordig inledning, öfverflödande af frihets-idéer och af uppmaningar till enighet och förtroende, svenska folket förunnades en allmän skrif- och tryckfrihet, utan andra undantag, än »att ingenting anstöteligt eller stridande emot vår rätta tros bekännelse och den rena evangeliska läran eller något smädeligt emot det Högsta väsendet må få skrifvas eller tryckas, icke heller något emot regeringssättet eller emot moralen och goda seder, eller något, som kan vara förklenligt eller anstöteligt emot utrikes hof och makter, eller med andra pasqviller eller smädeskrifter orena de pressar, hvilka endast böra vara sanningens rena språk helgade och förbehållna». I allt öfrigt skulle det stå hvarje svensk man öppet att fritt och obehindradt begagna sig af denna allmänna tryckfrihet, så snart författaren derunder tecknat sitt kända namn. All censur skulle upphöra, äfven den boktryckarne utöfvat, hvilka, enligt de förut gällande författningarna, buro ansvaret för hvad som trycktes.
Denna nya tryckfrihetsförordning mottogs i allmänhet med bifall, och man försummade icke att begagna sig deraf. En stor mängd ströskrifter och nya dagblad utkommo, och det dröjde icke särdeles länge, innan denna frihets upphofsman började ångra sitt medgifvande.
Några andra författningar röjde äfven den nya styrelsens välmening. Så utfärdades den 2 Augusti ett »förbud mot spel och dobbel», och den 11 Augusti en »varning mot yppighet och öfverflöd», hvilken senare åtföljdes af en rundskrifvelse till samtliga landshöfdingarne, med befallning att förständiga länens invånare, att hertigen ej ville mottaga någon, som visade sig i utländska tillverkningar, spetsar och annan fåfänga, samt att han, då enkor sökte pensioner, ämnade noga undersöka, huru vida de såsom hustrur och mödrar fullgjort sina skyldigheter(!).
Den 29 Augusti förordnades en statsutredning, med rikskanslern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
