Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gustaf III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvarföre de ock varit utsatte för de mest stridiga omdömen. Hvad Carl XII beträffar, försvåras en sådan skildring af hans slutna väsende, som ej tillät någon att fullt klart blicka in i hans inre; för skildringen af Gustaf III åter möter icke mindre svårighet ur hans förställningskonst, hvilken han onekligen egde i hög grad och hvarför han i ännu högre misstänktes. Ytterligare försvåras denna skildring deraf, att nästan alla omdömen om Gustaf III förekomma i partiskrifter för eller emot honom, båda delarna med samma öfverdrift, uttalande antingen den mest hängifna beundran eller det bittraste klander. Till antalet äro de af senare slaget de öfvervägande, och sedan man genomläst det myckna, som är skrifvet om Gustaf III, måste den tanken sjelfmant uppstå, att han måtte varit en högst ovanlig menniska för att blifva så nedrigt smädad. Man kan ock finna vida lättare förklarligt, om en skildrare i en senare tid, stående utom inflytelsen af partilidelser, ställer sig på den smädades sida, än om han utan närmare pröfning tager smädarnes uppgifter för goda; men historiens dom måste framför allt vara oveldig och får lika litet betrakta hvarje ofördelaktig uppgift såsom smädelse, som hvarje fördelaktig såsom smicker, utan lika sorgfälligt pröfva halten af båda. En sådan dom öfver Gustaf III finner mycket hos honom att klandra, men måste dock, för att vara rättvis, tillika vara skonsam, ty mildrande omständigheter saknas här sannerligen icke.
En sådan, som först bör anmärkas, är hans uppfostran. Den bestämdes icke af hans föräldrar, utan af rådet och ständerna, hvilka han från sin tidigaste barndom måste vänja sig att betrakta såsom sina herrar, så väl som hans föräldrars, ehuru dessa buro Sveriges krona och funno detta ständernes öfvervälde lika onaturligt som besvärande. Sådana föreställningar, så ofta i barnets närvaro yttrade synnerligast af modern, måste ock snart öfvergå till detta, och så lärde sig Gustaf att från barndomen hata detta ständernas välde, hvilket han ansåg för en pligt både mot riket och sina föräldrar att störta, så snart tillfälle dertill erbjöds. Men att öppet röja en sådan föresats hade varit alltför farligt, helst tilldragelserna 1756 visade, att ständerna icke skydde en blodig hämnd, om försök gjordes att bryta deras makt. Han lärde sig derföre tidigt att hålla sina känslor och afsigter hemliga samt leddes ytterligare härtill genom föräldrarnas exempel, som nödgades hålla god min mot sina beherskare, medan de bland sina förtrogne gåfvo luft åt sin förbittring och åt sina förhoppningar att kunna frigöra sig från det tryckande väldet. Tidigt såg han ock sina lärare och sin öfriga omgifning, vid hvilken han fäst sig, ombytta till följd af partivexlingarna, samt hörde först de afgående på det ofördelaktigaste skildra sina efterträdare och sedermera dessa på samma sätt bedöma företrädarne, medan föräldrarne ogillade de ena så väl som de andra, såsom dem påtrugade, och den unge prinsen omtalar sjelf i sina anteckningar, att han ej trodde sig tydligare kunna visa sin kärlek till föräldrarne, än då han gjorde sina lärare emot, samt tillägger, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
