Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Embetsmännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öfvergick sedermera till landthären och blef fänrik vid lifgardet 1754. Han tog dock afsked redan 1762 och egnade sig derefter åt vården af sina egendomar, men rönte efter Gustaf III:s uppstigande på tronen flera bevis af hans bevågenhet, blef friherre 1777, fick titel af öfverste och blef förste kavaljer hos hertig Carl 1781, blef ledamot af tulldirektionen 1785, förste stallmästare hos hertig Carl 1786, statssekreterare vid handels- och finansexpeditionen, president i statskontoret och ledamot i bränneridirektionen efter Liljencrantz samma år, ordförande i allmänna magasinsdirektionen 1788, ledamot i utredningskommissionen samma år, ledamot af rikets allmänna ärendens beredning 1789, president i kammarkollegium 1790, tillika ståthållare å Drottningholms, Svartsjö, Ulriksdals, Carlbergs och Haga slott samma år, landtmarskalk vid riksdagen i Gefle 1792 och grefve samma år.
Dessa talrika befordringar vittna om Gustaf III:s synnerliga bevågenhet, men också, då Ruuth användes i den ena vigtiga befattningen efter den andra, om hans användbarhet och om konungens uppskattning af denna. Nit och arbetsamhet egde ock Ruuth i hög grad samt var dessutom en varm fosterlandsvän och sin konung uppriktigt tillgifven, men någon öfverlägsenhet i öfrigt kan man ej tillerkänna honom. Också inföll hans lysande tid, när Gustaf III ansåg sig icke längre behöfva rådgifvare, utan verktyg, och såsom sådant var Ruuth ett af de bästa och användbaraste konungen kunnat välja.
Efter Gustaf III:s död upphöjdes Ruuth till »en af rikets herrar» i September 1792, och sändes till Pomern såsom generalguvernör, hvilket embete han nedlade 1796, blef öfverste marskalk hos drottningen 1812 och afled i Maj 1820.
Nils Henrik Aschan Liljensparre, Gustaf III:s ryktbare polismästare, intog en ganska framstående plats bland hans embetsmän, ehuru han aldrig hade någon befattning med regeringsärendena. Han föddes i Juli 1738 i Norrköping, der fadern, Henrik Jakob Sivers, då var kapellan vid tyska församlingen. Sonen blef student i Upsala 1754, besökte de följande åren universiteten i Greifswald, Rostock och Leipzig, hvarifrån han återkom till fäderneslandet 1757, blef anstäld i Svea hofrätt 1762 och notarie i slottskansliet 1765, fick fullmakt såsom sekreterare derstädes 1772 och blef den förste polismästaren i Stockholm 1776. Såsom sådan ordnade han polisväsendet derstädes och vann stort rykte för den öfverlägsna förmåga, hvarmed han utöfvade sin vigtiga, men föga angenäma befattning. Från konungen erhöll han ock flera ynnestbevis, fick titel af lagman 1784, blef adlad 1786 och antog då namnet Liljensparre samt utnämndes till riddare af nordstjerneorden 1788. Efter Gustaf III:s död blef han underståthållare i Stockholm i Juli 1792, men afskedades 1793 och skickades till Pomern att der ordna polisen. Sedan Gustaf Adolf sjelf tillträdt regeringen, blef Liljensparre 1799 ledamot af generaltulldirektionen och afled i Stockholm i Januari 1814.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
