Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vitterheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige och bosatt sig i Stockholm, En bland dennes nio barn var Johan Arndt Bellman, som slutligen blef professor i romerska vältaligheten och poesien vid Upsala akademi och gjorde sig känd såsom en rikt begåfvad natur, samt var en ypperlig tenorsångare, virtuos på flera instrument och författare af både latinska och svenska skaldestycken. Dennes son, som äfven hette Johan Arndt Bellman, blef sekreterare i slottskansliet i Stockholm och slutligen titulerad lagman, samt hade med sin hustru, en dotter till kyrkoherden i Maria församling Michael Hermonius, icke mindre än 21 barn, af hvilka Carl Michael, född den 4 Februari 1740, var äldst. Redan som barn visade han en öfvervägande håg för poesi och musik, skref små poem och öfvade sig på en cittra, hvilken hans farfar hemfört från Italien och på hvilken sonsonen nu tog ut den ena melodien efter den andra, dem han satte till ord, af honom sjelf författade.
I hans föräldrahem rådde en djupt religiös anda. Der höllos ofta konventiklar till enskild afton-andakt, då böner lästes och andeliga sånger sjöngos. Intrycket häraf framträder i Bellmans första på trycket utgifna arbete, »Evangeliska dödstankar af David von Schweidnitz», öfversatta och utgifna af Bellman vid 17 års ålder 1757. Samma år utgaf han äfven en från franskan öfversatt »Undervisning, lemnad af en fader åt sin son, som företager en lång resa». Han hade ock redan inhemtat goda kunskaper i tyska, fransyska, engelska och italienska språken. Ett satiriskt skaldestycke, kalladt »Månan», hvari den unge författaren låter sig i en dröm förflyttas till
denna himlakropp och finner der ett samhällstillstånd, drifvande till ytterlighet dårskaperna på jorden, understäldes Dalins omdöme, hedrades med hans bifall och trycktes 1760. I de skaldestycken Bellman skref ända till 1765 röjer sig ock omisskänneligen den Dalinska riktningen.
Under tiden hade Bellman 1758 blifvit student i Upsala och derefter kanslist vid general-tulldirektionen, samt anstäldes äfven såsom extra ordinarie tjensteman i banken, men fann snart sig sjelf och fans äfven af andra »otjenlig till sifferkarl». Han blef ock alltmera sällsynt både i banken och tullverket, men deremot påstods han så mycket säkrare träffas på värdshusen i och omkring hufvudstaden, synnerligast efter föräldrarnes död 1765, och han började nu omtalas såsom en visserligen sjelfsvåldig, men i alla fall oförliknelig poet, hvars sånger i talrika afskrifter flögo kring stad och land. Han väckte äfven Gustaf III:s uppmärksamhet genom en hyllning, som han egnade honom på revolutionsdagen den 19 Augusti 1772, och bland de då tongifvande inom svenska vitterheten var konungen den förste, som gjorde rättvisa åt Bellmans originela snille och som först kallade honom »den svenske Anakreon». Konungen sörjde äfven för hans utkomst, i det han, efter en af skalden ingifven rimmad ansökan om understöd, utnämnde honom vid jultiden 1775 till sekreterare vid nummerlotteriet med 3,000 daler kopparmynt i årlig lön, hvaraf skalden afstod hälften åt den som förrättade tjensten för att ostörd få egna sig åt sina sånger. Följande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
