Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
borgareståndet omöjligen kunde förmås att antaga hvarken Ruuths förslag eller det om ett hvart tredje år sammanträdande utskott, återstod för att vinna likhet i de tre ståndens beslut endast att söka förmå preste- och borgarestånden att ingå på bevillningsutskottets förslag samt låta frågan om det särskilda bevillningsutskottet falla.
I sådant afseende hemstälde erkebiskopen den 25 April, om icke, sedan två stånd antagit bevillningsutskottets förslag, presteståndet, som endast vilkorligt antagit ett annat, ville med dessa stånd sig förena, under förbehåll af nödiga jemkningar, hvilket af ståndet bifölls.
I bondeståndet förekom frågan den 27 April, då från konungen till ståndet ankom en skrifvelse, med tillkännagifvande af preste- och borgareståndens beslut samt af konungens önskan, att äfven bondeståndet ville lämpa sitt beslut efter bevillningsutskottets grunder, hvartill ock ståndet, efter en ganska liflig öfverläggning och under förbehåll af några jemkningar, samtyckte, med särskildt afseende på konungens yttrade önskan att bringa riksdagen till ett snart slut.
Den 27 April hade äfven adeln plenum, der likväl till en början bevillningsfrågan icke förekom, utan man öfverlade som bäst om en föreslagen äreskänk af 50,000 rdr specie till hertig Carl, då med ens ett starkt buller och hurrande af en talrik folkmassa ute på riddarhustorget förkunnade konungens ankomst. Föregående dagen, som var en söndag, hade en mängd arbetare och löst folk blifvit på krogarne flitigt trakterade, och man hade sagt dem, att konungen ämnade besöka adeln, men att han der var i fara, hvarföre de nu i stora skaror följde konungens vagn, trängde sig upp i riddarhusförstugan och kunde endast med möda hållas ute från salen, der man till en början ingenting kunde höra för oväsendet på torget.
Konungen inträdde i salen och intog landtmarskalkens plats samt yttrade, att den tid redan var förfluten, inom hvilken grundlagen inskränkte riksdagen; att rikets angelägenheter fordrade hans afresa och riksdagens oförtöfvade slut; att adeln icke velat hörsamma hans yttrande af den 23 April rörande ett lika beslut med dess medbröder om bevillningens fastställande till nästa riksdag, ett vilkor, som för rikets och ständernas nyss upprättade kontors kredit vore nödvändigt, emedan konungen hade sig bekant från utrikes ort, att ständernas garanti för riksskulden misstroddes, om annan tid bestämdes, och att ett slikt misstroende var understödt genom härifrån afgångna bref; att följden blefve, det alla utrikes penningetillgångar för riket afskuros, rikets försvar ej kunde bestridas och de förnämsta handelshus lupo fara att gå öfver ända; att konungen i en så vådlig det allmännas belägenhet beslutat, såsom en följd af den bevågenhet han alltid hyst för adeln, att i egen person, men skild från all majestätets vanliga ståt, besöka adeln och bland den intaga sin plats under sin ättefader Gustaf Wasas sköldmärke; att konungen hoppades genom sina ömma föreställningar återföra adeln till känslan af hvad den var honom, fäderneslandet och sig sjelf skyldig samt till instämmande tänkesätt med de öfriga stånden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
