Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1789
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid annalkande ålderdom, njuta trösten att alltid kunna med nåd omfatta adeln». Detta skulle vara ett steg till försoning, men det uträttade föga.
Den 29 Mars förhördes kronprinsen, i närvaro af konungen, drottningen, de båda hertigarne och ständernas på konungens befallning utsedde deputerade, i de vetenskaper, hvari han erhållit undervisning. Hertiginnan och prinsessan voro icke kallade, emedan de allt sedan medlet af Februari icke hos konungen aflagt något besök. Förhöret aflopp, såsom det heter i en samtida berättelse, »med de närvarandes både fägnad och förundran öfver den unge herrens framsteg samt den redighet och lätta utförsgåfva, hvarmed han alla frågor besvarade». Ständerna beslöto sedan enhälligt att ej allenast genom en deputation, hvilken dock aldrig kom att ega rum, aflägga tacksägelse hos konungen och drottningen för deras omvårdnad om kronprinsens så lyckligen rönta goda uppfostran, utan ock att öfver hans sedan sista riksdagen vunna förkofran och framsteg låta slå en skådepenning, hvilket ock skedde.
Den 31 Mars hade adeln plenum, då svaret till konungen, rörande säkerhetsakten företogs till granskning. Det innehöll, att adeln önskade förblifva vid 1772 års heligt besvurna regeringsform utan all förändring eller rubbning, hvartill skälen utförligt angåfvos. Det mottogs med mycket bifall, men erhöll likväl, efter en ganska lång diskussion, det tillägg att någon ändring i grundlagen, efter adelns tanke, icke kunde ega rum utan konungens och alla fyra ståndens enhälliga beslut. Detta svar anmodades vice landtmarskalken aflemna till konungen, hvarjemte protokollsutdrag angående det fattade beslutet skulle meddelas de öfriga stånden.
Konungen fäste emellertid ingen vigt vid denna adelns protest, utan lät till sig kalla landtmarskalken och de tre talmännen samt befalte den förstnämnde, då säkerhetsakten redan var af de senare å deras stånds vägnar underskrifven, att äfven å adelns vägnar underteckna densamma, erinrande, att grefve Lewenhaupt vore icke blott adelns utan äfven riksdagens marskalk. Lewenhaupt tecknade ock utan tvekan sitt namn och frågade efter undertecknandet helt lugnt, om hans maj:t hade något vidare att befalla. På detta sätt blef akten färdig att utgå till allmän efterlefnad, men förvarades dock hos konungen ända till riksdagens slut och blef dittills icke vidare omnämnd. Tillika befaltes talmännen att, i anseende till nödvändigheten af riksdagens snara afslutande, icke tillåta något nytt mål att derefter förekomma i stånden.
Sedan det blifvit kändt, att landtmarskalken å adelns vägnar undertecknat säkerhetsakten, yrkade friherre Wachtmeister i adelns plenum den 7 April, att i dess protokoll måtte antecknas adelns protest mot en underskrift, hvilken ståndet så mycket mindre kunde godkänna, som den vore stridande mot dess beslut, enligt den justerade expeditionen, och emot adelns i privilegierna förvarade rättigheter, således olaglig. Starka rop hördes genast om proposition härå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
