Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hertigens amiralskepp och besköt det från tvänne sidor. Skeppen Wasa, Äran och Fäderneslandet skyndade till amiralskeppets undsättning, men i detsamma blef chefen på Wasa, grefve Baltsar Horn, så väl som sekonden, svårt blesserade, och då löjtnant Lagerstråle nu mottog befälet, sade till honom hans döende chef: »Du skall svara mig inför Gud, om du stryker flagg!» Flaggan ströks också icke, utan i förening med de öfriga skeppen räddade Wasa amiralskeppet. Der hade det under striden gått ganska hett till, och hertigen hade ådagalagt ett beundransvärdt lugn. Han stod hela tiden på däcket och hörde kulorna hvina kring öronen. Kajuttaket, invid hvilket han stod, bortsopades af en kula och en karl, som stod på post två alnar bakom hertigen, föll genomborrad af en annan rysk kanonkula. Ett ryskt linieskepp om 74 kanoner med 783 mans besättning måste gifva sig och fem andra ledo betydliga skador. Å svenska sidan blef dock äfven ett skepp om 68 kanoner med 560 mans besättning tvunget att stryka efter ett ihärdigt motstånd och en betydlig förlust i döde och sårade. På det hela tycktes emellertid svenska flottan hafva öfverhanden, men en inträffande stiltje hindrade den att fullfölja sin framgång. Striden hade fortgått från kl. half 4 till kl. 10 på aftonen, utan att blifva afgörande på någondera sidan; men båda flottorna hade derunder lidit ansenligt. Den svenska hade fått 130 man döda och 334 sårade. Den ryska förlusten uppgafs till omkring 1,000 man i döde och sårade, och ett af de ryska skeppen skall hafva sjunkit efter striden.
Så slutade slaget vid Hogland, hvilket, utan att medföra någon afgörande fördel, likväl var för svenska flottan ganska hedrande, emedan striden utkämpats emot en till kanonantal betydligt öfverlägsen fiende under en berömd anförare och flere erfarne engelske officerare för öfrigt till ledare. Ryska flottan återvände till granskapet af Kronstadt för att reparera, och den svenska seglade dagen efter striden till Sveaborg, så väl för att bota lidna skador som för att förse sig med ökad ammunition, att ersätta den bortskjutna.
Den 19 Juli ankom konungen till Helsingfors och visade de från striden återvändande de största hedersbetygelser. De från fienden eröfrade flaggor och vimplar fördes af flottans officerare i högtidlig procession till kyrkan i Helsingfors, der te deum afsjöngs under salut från hela flottan. Sedermera fördes troféerna till stadens stora torg, der konungen höll ett uppmuntrande tal till de församlade krigarne och tillkännagaf, att alla officerarne af flottan befordrades en grad, hvarjemte storamiralen och de, som varit honom närmast i befälet, dubbades till riddare af svärdsordens stora kors.
Emellertid, om striden ock varit för svenska flottan ganska hedrande, visade den emellertid, att denna flotta ej hade den öfvervigt, som var nödvändig för att kunna landsätta armén på Ingermanländska kusten, hvarföre också den dittills följda krigsplanen måste öfvergifvas och en ny uppgöras, med betydligt inskränktare ändamål. Detta insåg konungen genast, men framstälde emellertid för sina krigare slaget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
