Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle göras till krigsorsak, så hade han ej behöft i början af Juni ålägga hertig Carl att icke börja något anfall mot ryska flottan eller i ett förtroligt bref till gunstlingen Armfelt af den 4 Juni föreskrifva följande, i sådant fall alldeles öfverflödiga försigtighetsmått: »Undvik framför allt, att det första skottet lossas på vår sida. Danskarne förblifva stilla, om de blott kunna säga, att det är Ryssland, som börjat fiendtligheterna. Om begge flottorna mötas, så är det förmodligen genom dem, som kriget skall begynna.»
Det var också ej något förklädt eller verkligt infall af ryska trupper, som slutligen togs till krigsorsak, utan ryska trupprörelser i riktning åt finska gränsen, der en fältvakt var utstäld. Tydligen voro dessa rörelser med en ringa styrka endast en rekognoscering; men då några skott lossades, hvilka af fältvakten besvarades, hvarefter ryssarne skyndsamt aflägsnade sig, gjordes af denna obetydliga tilldragelse så mycket väsen som möjligt. Skottvexlingen, som inträffade klockan 1 på morgonen den 27 Juni, inrapporterades genast till Helsingfors, och Hastfehr beredde sig nu till ett anfall mot Nyslott. I tre afdelningar af tillsammans omkring 1,300 man anryckte den svenska styrkan mot Nyslott, der alla afdelningarna sammanträffade den 2 Juli klockan 2 på morgonen; men när fästningen nu skulle stormas, visade sig, att man glömt — stormstegar! Man uppfordrade emellertid kommendanten att gifva sig, men han vägrade, och då beslöts att förvandla belägringen till blokad, under förhoppning att den svaga garnisonen af endast två jägarekompanier snart skulle uthungras. Fästningen instängdes på alla sidor, men det svenska artilleriet var alltför svagt att göra någon större skada och att uthungra garnisonen lyckades ej heller. Så fortsattes blokaden i sju veckor utan att leda till något resultat, hvarefter den upphäfdes. Det första svenska företaget i det med så stora förhoppningar begynta kriget hade sålunda varit föga lofvande.
Tydligt var emellertid, att krigets framgång hufvudsakligen berodde af den skyndsamhet, hvarmed företagen till lands och sjös kunde bedrifvas; ty hvad som skulle göras, borde ske innan ryssarne hunno förstärka sig. Vid Petersburg skola nemligen denna tid ej stått mer än omkring 14,000 man, af hvilka en stor del ej var stridbar, och i hela Viborgs län skall ryska styrkan ej öfverstigit 5,000 man, hvaremot Gustaf III kunde föra mot fienden 18,000 man finska trupper, vargeringen och besättningen å finska eskadern af skärgårdsflottan häri inberäknade, samt 11,000 man svenska trupper, som öfverförts å svenska skärgårdsflottan, och 10,000 som anländt med örlogsflottan, besättningarna å båda dock häri inberäknade. Dessutom afgick den 3 Juli från Carlskrona en eskader af 3 linieskepp och 2 fregatter, med 2,300 man trupper ombord samt med omkring 2,000 mans besättning, och slutligen var äfven Vesterbottens regemente, omkring 1,000 man, i marsch till Helsingfors, så att hela styrkan uppgick till omkring 44,000 man, hvaribland något öfver 12,000 man sjöfolk och återstoden landtrupper. De i Sverige qvarvarande trupperna uppgingo till högst 14,000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
