- Project Runeberg -  Berättelser ur svenska historien / Nionde bandet. Gustaf III. Gustaf IV Adolf /
134

(1885-1886) Author: Carl Georg Starbäck, Per Olof Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska och danska kriget, 1788

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likväl ännu alltid af sin moder utestängdes derifrån, hvilken orättvisa konungen föresatt sig att rätta och förhjelpa storfursten till sina rättigheter. Både Petersburgs och Kronstadts befolkning utgjordes ock till större delen af utländingar, hvilka ej voro mycket att påräkna vid försvaret. Äfven ansåg konungen möjligt att »till sitt intresse draga» kommendanten i Kronstadt och chefen för dervarande flotta, amiral Greigh, emedan denne var engelsman och konungen egde förbindelser med England.

Landstigningen borde, enligt Tolls förslag, ske vid Oranienbaum, då på denna södra sida vägen var afskuren endast af några små kanaler, men på den norra af Newas tre breda armar. Äfven konungen ansåg södra sidan lämpligast, med hänseende till dess »för krigsoperationer af naturen gynnade situation». Från Göteborg skulle en del af flottan utgå på en expedition mot Arkangel, medan hufvuddottan skulle öfverföra armén till den nu bestämda landstigningsplatsen; men då Ruuth framstälde nödvändigheten af att lemna någon af flottans högre befälhafvare del af krigsbeslutet och dertill föreslog öfveramiralen grefve Carl August Ehrensvärd, amiral Chapman eller öfverstelöjtnant Nordenskjöld, ville konungen ej fatta något beslut härom, utan uppdrog åt Ruuth att, »i förmån af den nu för handen varande statsreglering och den långvariga bekantskap han egde med öfverstelöjtnant Nordenskjöld, söka af honom utleta flottans tillstånd samt hvad tid åtgår till dess armerande». Deremot kunde Toll redan framlemna en förteckning på finska arméns styrka, som uppgafs till 17,573 man, hvaribland 14,576 »stridande» och 2,998 »flere ätande», en indelning, som äfven iakttogs i afseende å hvarje särskild kår. Denna styrka borde ökas med 8,438 man svenska trupper, utgörande de regementen som lättast kunde öfverföras till Finland.

För öfrigt aflemnade Toll en promemoria, innefattande flera betänkligheter mot att för tidigt och utan visshet om andra makters bistånd börja kriget. Dessa betänkligheter besvarades af konungen vid sammanträdet den 5 Februari. Danmarks neutralitet trodde han sig med säkerhet kunna påräkna, dels till följe af den traktat, som höll på att afslutas med England; dels på grund af danske kronprinsens »ära och redlighet» samt danska konseljens fruktan för ett krig, hvarigenom den dåvarande ministèren skulle förlora allt inflytande; dels emedan »en hastig och oväntad framgång, hvar som helst den vinnes, imponerar och återhåller de förslag, som kunde vara lätta nog att utföra».

Krigets utbrott hade Toll ansett böra uppskjutas till Juli månad, men ville då med sitt hufvud ansvara, att i allt hvad på honom berodde inga hinder skulle möta. Konungen anmärkte, att företagets framgång väsentligen berodde af, att fienden kunde öfverrumplas oberedd; men genom ett så långt uppskof skulle ryska regeringen sannolikt få kunskap om Sveriges underhandlingar med Danmark och England samt deraf gissa till Sveriges afsigt och kunna taga erforderliga mått och steg deremot. Dessutom skulle, om anfallet uppskötes ända

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free