Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Ryska och danska kriget, 1788
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ryska och danska kriget, 1788.
När Gustaf III 1786 sammankallade ständerna, voro utsigterna i allmänhet fredliga, men man kunde dock förutse snart förestående vigtiga förändringar i de europeiska förhållandena, i följd af dels Fredrik den stores motsedda afgång från den politiska skådeplatsen, der han spelat en så vigtig roll, hvilket ock inträffade den 17 Augusti 1786, då han efterträddes af sin brorson Fredrik Vilhelm II, dels Frankrikes mer och mer försvagade betydenhet, hvilken för Sverige var af synnerlig vigt. Förbundet mellan Frankrike och Sverige, som med få afbrott varat ända från Gustaf Adolfs tid, hade varit grundadt på det lyckliga förhållande, att båda staterna kunde betydligt gagna, men föga skada hvarandra. Förbundet med Sverige var ock en bestående grundsats i Frankrikes politiska system och hade öfverlefvat svenska makten i norden. Franska kabinettet hade under frihetstidens partistrider ståndaktigt understödt det härvarande ryskfiendtliga partiet och gifvit Gustaf III nödiga penningemedel för genomförande af hans statshvälfning samt sedermera genom frikostiga subsidier satt honom i stånd att förbättra försvarsverket och nyskapa flottan. Den fördel, Frankrike påräknade af detta kostsamma förbund, var att i norden ega en pålitlig bundsförvandt, som kunde sysselsätta Ryssland, i händelse Frankrike blefve föranlåtet att gripa till vapen för att mot Rysslands och Österrikes förenade stridskrafter skydda Turkiet och upprätthålla Frankrikes inflytande i Orienten. Frankrikes betydenhet var likväl nu i starkt aftagande, i följd af dess förstörda finanser och den alltmera växande jäsningen i dess inre. Dess deltagande i det amerikanska frihetskriget hade visserligen spridt en viss glans öfver de franska vapnen, men tillika ytterligare ökat oredan i dess finanser och väsentligt bidragit att sprida republikanska idéer i den föråldrade monarkien — ett förhållande, hvilket äfven Gustaf III förutsett och befarat, likasom han icke utan oro sett sin gamla bundsförvandts försvagande i allmänhet.
Å andra sidan voro Josef II och Katarina II fortfarande nära förbundna och återupptogo efter Fredrik den stores död med förnyad ifver sina planer mot turkiska riket. I början af året 1787 anträdde Katarina II sitt berömda triumftåg till Svarta hafvets stränder, der kejsar Josef mötte henne och der Turkiets delning troddes hafva mellan dem blifvit öfverenskommen. Båda makternas hållning var ock så fiendtlig mot turkarne, att desse sjelfve förklarade krig i Augusti 1787.
Vid underrättelsen härom återkom Gustaf III till sina krigsplaner, hvilka likväl nu icke voro riktade mot Danmark, utan mot Ryssland, för hvars anfallande han sökte ingå förbund med Danmark. Svenske ambassadören i Köpenhamn Jakob Vilhelm Sprengtporten fick derföre i Oktober 1787 befallning att föreställa danska kabinettet, huru rätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:47:33 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sverhist/9/0142.html
