Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ledamöter af bondeståndet, blef ett stats- och bevillningsutskott, hvilket fick handlägga så väl bevillnings- som statsregleringsfrågorna.
Bankoutskottet framlade inom några dagar för stånden samma betänkande om penningeväsendets ordnande, som banko-deputationen förut lemnat till sekreta utskottet; men adeln beslöt öfverlemna hela detta ärende till kongl. maj:t, för att efter bankofullmäktiges hörande vidtaga de åtgärder, som kunde leda till det länge åsyftade målet, att penningen måtte blifva en fast och säker mätare samt verkligt mynt åter komma i rörelsen. Bondeståndet skyndade att häri instämma, men borgareståndet fattade särskildt beslut, åsyftande att verkställa den önskade realisationen efter hand och göra den beroende af handelsvågen, hvilket inom presteståndet, som äfven tvekat att förena sig med adeln, väckte farhåga, att man ville återkomma till det förra vexelvingleriet, hvarför presterne hellre instämde med adeln och bönderne, och frågan blef sålunda genom tre stånds beslut afgjord.
Äfven statsutskottet var snart färdigt med sitt betänkande. Det innehöll, att den allmänna bevillningen skulle fortfara efter samma grunder och till samma belopp, som ständerna vid näst föregående riksdag åtagit sig, samt att dessutom en begrafnings- och kröningshjelp skulle under fyra år utgöras, med ett belopp, motsvarande en tredjedel af den allmänna bevillningen. Allt detta blef genast af alla stånden bifallet; men i sammanhang dermed stod frågan om bränvinsbränningen, hvilken äfven nu, såsom vid så många föregående tillfällen, blef en stridsfråga. Borgareståndet, som alltid visat en viss benägenhet för bränvinsbränningens inskränkande, beslöt nu, att den afgift, som i bevillningsförordningen var utsatt för tillverkning af bränvin, skulle utgå, äfven om kongl. maj:t kunde finna för godt att förbjuda bränvinsbränning. Adeln skyndade att häri instämma, men bondeståndet beslöt, att om husbehofsbränningen förbjödes, skulle också afgiften derför upphöra. Presteståndet hade afvaktat bondeståndets beslut, men sedan konungen förklarat, att han önskade ett sådant, som borgareståndet och adeln fattat, så fogade sig presteståndet efter hans vilja. Bönderne åter höllo länge fast vid sitt beslut, men samtyckte dock slutligen att, om kongl. maj:t skulle finna högst nödigt att i tryckande hungersnöd på vissa tider förbjuda bränvinsbränningen, bevillningen af allmogen ändock i ingen mån skulle inskränkas.
Dagen efter, sedan bevillningsfrågan blifvit afgjord, afslöts riksdagen den 9 September och ständerna hemförlofvades. Riksdagsbeslutet innehöll ett förnyadt erkännande af statshvälfningen och af den regeringsform, som derur framgått, nya tacksägelser mot konungen, som »genom sitt mannamod frälsat sitt rike på brädden af dess undergång och krossat de bojor, som tryckte frie medborgare».
Den förändrade sinnesstämningen, som röjt sig vid riksdagen allt sedan statshvälfningen, delades ock af hela landet. Sedan man funnit att den nya regeringsformen erkände folkets lagstiftnings- och
beskattningsrätt, stälde banken fortfarande under ständernas vård och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
