Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Statshvälfningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrättadt, uppstämdes psalmen »O Gud, vi lofve dig», efter hvars afsjungande samtlige riksdagsmännen fingo framträda att kyssa konungens hand, och så upplöstes sammanträdet.
På aftonen samma dag blefvo öfverståthållaren Rudbeck och de fångne riksdagsmännen frigifna. Riksråden åter stannade i arrest till följande dagen, då de inför konungen fingo aflägga den nya trohetseden och försattes i frihet; men samma dag, den 22 Augusti, förklarade konungen, att de rådsembeten, i hvilkas besättande riksens ständer tagit del, hade genom den nya regeringsformen upphört, till följd hvaraf alla dåvarande riksråd fingo afskedsbref, dock i nådiga ordalag och med förklarande af kongl. maj:ts välbehag. Till ledamöter af det nya råd, som derefter skulle biträda konungen utan att vara riksens ständers fullmäktige, kallade han, utan afseende på hvilket parti de förut tillhört, dem han ansåg lämpligast så väl inom det nu upplösta rådet som bland de i April afsatta riksråden. På detta sätt blefvo den 22 Augusti till riksråd ånyo förordnade grefve Hans Henrik von Liewen, som tillika blef riksmarskalk, grefve Adam Horn, nu tillika utnämnd till riksstallmästare, grefve Gustaf Adolf Hiärne, grefve Johan von Wallvijk, friherre Fredrik Ribbing, grefve Erik von Stockenström, grefve Nils Adam Bielke, som tillika utnämndes till öfverstemarskalk hos drottning Sofia Magdalena, grefve Ulrik Scheffer, som nu blef kanslipresident, grefve Mathias von Hermanson, grefve Joachim Beckfriis, grefve Jakob Filip von Schwerin, grefve Maurits Posse, grefve Ulrik Barck, grefve Fredrik Carl Sinclair, generalguvernör i Pomern, friherre Christofer Falkengréen, friherre Anders Reinhold Wrangel och Melcher Falkenberg, rikskansliråd. Grefve Carl Rudenschöld hade äfven blifvit erbjuden att återinträda i rådet, men undanbedt sig. Deremot inträdde der nu en af frihetstidens mest framstående män, grefve Fredrik Axel von Fersen, till hvilken konungen sjelf skrifvit i de vänskapligaste ordalag och bedt honom icke afslå kallelsen.
I landsorterna blef statshvälfningen lika lätt och hastigt erkänd som i Stockholm. Den 22 Augusti på aftonen mottog prins Carl underrättelsen om händelserna den 19, jemte fullmakt att taga befälet. Han var då stadd i marsch mot Christianstad med en del af de uppbådade trupperna och höll underrättelsen hemlig, emedan de båda skånska kavalleriregementena ännu icke förenat sig med honom; men följande dagen, då dessa hunnit fram, sammankallade han alla officerarne, underrättade dem om hvad som händt, upprepade konungens löfte att vilja upprätthålla friheten och affordrade de närvarande ny trohetsed. Bland officerarne, likasom i allmänhet bland skånska adeln, funnos många anhängare af mösspartiet, men ingen försökte att sätta sig emot konungens bud, utan alla aflade och underskrefvo den ed, hvilken prinsen i hast hade uppsatt, hvarefter regementena under glädjerop hyllade konungen. Nu gjorde ock den upproriska garnisonen i Christianstad ingen svårighet att uppgifva fästningen.
Under tiden hade prins Fredrik Adolf haft samma framgång i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
