Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagen 1771, 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förr än ståndet fått en talman, eftersom ingenting dessförinnan kunde afgöras, eller ock att så väl innehafvare af öfverklagad fullmakt som den klagande borde från valet uteslutas. Härom tvistades nu hela dagen så häftigt, att det flera gånger öfvergick till handgripligheter, då hattar, stälda på bordet för att insamla röster, kullslogos, röstsedlar rycktes ur händerna på de röstande samt kastades på golfvet, och »öfverljudt skreks på våld». Slutligen antog man dock ett medlingsförslag, att 13 bland de närvarande, hvilkas riksdagsmannarätt varit mest omtvistad, uteslötos från deltagande i omröstningen, hvarefter denna utföll så, att borgmästaren i Stockholm Carl Fredrik Sebaldt, som vid 1765 års riksdag af de då segrande Mössorna valdes till talman, nu å nyo dertill utsågs, med 72 röster mot 55, som tillföllo Hattarnes kandidat, borgmästaren i Landskrona Arvid Schauw.
I bondeståndet uppstod likaledes en liflig tvist om hvilka borde anses berättigade att deltaga i talmansvalet eller icke. Här kom man omsider till det beslut, att endast de, som egde ostridiga fullmakter, skulle få deltaga i omröstningen, hvilken den 14 Juni utföll så, att Josef Hansson från Elfsborgs län, som af Mössorna vid 1765 års riksdag varit vald till talman, men om hvars valbarhet till riksdagsman sedermera uppstått tvist, hvilken af rådet blifvit afgjord så, att Josef Hansson såsom innehafvare af säteriegendom förklarats icke böra räknas till bondeståndet, nu icke desto mindre valdes till talman med 84 röster mot 61, som tillföllo Hattarnes kandidat Lars Thorbjörnsson, hvilken under sista delen af 1769 års riksdag efter Olof Håkanssons död fört klubban inom ståndet.
I presteståndet blef striden mindre bullersam än hos borgare och bönder, men så mycket segare, emedan partierna här voro så jemnstarka, att, såsom vid den slutliga omröstningen visade sig, utgången berodde på en enda röst. Efter flere dagars tvister blef nemligen den 19 Juni Mössornas kandidat, biskopen i Skara Anders Forssenius, vald till talman med 34 röster mot 33, som tillföllo Hattarnes, biskopen i Linköping Petrus Filenius.
Samma dag skedde äfven hos adeln valet af landtmarskalk. Mössornas kandidat var här landtmarskalken vid 1765 års riksdag Ture Gustaf Rudbeck, mot hvilken hofvet och Hattarne önskade uppställa det senare partiets förste man Fersen; men han, som väl visste sig vara misstrodd af hofvet och sjelf misstrodde dess maktutvidgningsplaner samt dessutom kommit i ovänskap med bröderne Scheffer, som nu egde konungens närmaste förtroende, vägrade bestämdt att mottaga landtmarskalksstafven och gaf tillika tillkänna sitt beslut att nedlägga det befäl öfver gardet han innehaft alltsedan 1756 års riksdag. Konungens val föll då i stället på öfverkammarherrn friherre Axel Gabriel Leijonhufvud, som varit en af de år 1756 honom påtrugade kavaljerer, men likväl i denna egenskap vunnit hans aktning och förtroende samt äfven var allmänt högaktad for redbarhet och rättrådighet, ehuru alltför litet hemmastadd i riksdagsärenden, emedan han aldrig visat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
