Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Gustaf III:s regering. Gustaf III:s ungdom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af närmare kännedom om statsärendena, borde bevista rådets, kollegiernas och några andra embetsverks sammanträden, dock utan att deltaga i öfverläggningarne och besluten. Tillika blef han kansler för Upsala akademi och öfverste för ett regemente.
Sedan fred blifvit ingången med Preussen i Maj 1762, önskade kronprinsen få ingå i preussisk tjenst för att under sin morbror Fredrik II:s, den tidens störste härförares ledning lära sig krigareyrket; men ständerne, som förmodligen fruktade, att han af den enväldige preussiske konungen skulle inhemta alltför mycken smak för enväldet, möjligen äfven för krig, afslogo hans af föräldrarne understödda begäran, under förevändning att tronföljarens dyrbara person icke borde blottställas för lifsfaror, hans värdighet icke nedsättas genom lägre befäl i en främmande här och den fattiga staten icke betungas med kostnaderna för hans utrustning och resa.
Han stannade således i Sverige, der han från denna tid började vinna allt större betydenhet äfven i politiskt hänseende, såsom i föregående del är visadt. Men i samma mån började han ock finna beroendet af modern allt tyngre och känna en allt lifligare önskan att frigöra sig från hennes tryckande välde. Han började derföre nu visa sig mera villig att ingå den förbindelse med danska prinsessan Sofia Magdalena, som i bådas barndom blifvit aftalad mellan båda regeringarne, men mot hvilken hans föräldrar visat den mest bestämda motvilja, hvilken han dittills äfven sjelf delat. Vid 1765 års riksdag bragtes frågan åter till tals och understöddes af båda partierna, hvilket eljest var så högst sällsynt. Hattarne ville nemligen upprätthålla förlofningen, såsom under deras inverkan ingången, och Mössorna till följd af gammal benägenhet för Danmark, båda partierna för att dymedelst betrygga freden. Ständerna anhöllo derföre formligen hos konungen om förmälningens snara verkställande, men både Adolf Fredrik och i synnerhet Lovisa Ulrika satte sig ihärdigt deremot. Då vidtog prinsen en åtgärd, hvilken han i det längsta undvikit, att sjelf hos sina föräldrar anhålla om giftermålets fullbordan, såsom öfverensstämmande med hans egna önskningar. Adolf Fredrik gaf nu med sig, men Lovisa Ulrika fortfor att vägra ända till dess det allmänna missnöjet häröfver gaf sig så tydligen tillkänna, att hon slutligen nödgades gifva efter.
Förmälningstiden blef nu utsatt, och det beslöts att prinsen skulle fara till Helsingborg och på dervarande hamnbrygga mottaga den ankommande bruden. Under färden fram och tillbaka förvärfvade han mångenstädes folkets tillgifvenhet genom sin ovanliga förmåga att tjusa dem han ville vinna, men väckte äfven stundom missnöje genom den prakt och ståt, hvarmed han uppträdde eller ville uppträda.
På Helsingborgs brygga stod sålunda en vacker solskensdag kronprinsen, omgifven af ett talrikt och lysande följe, medan prinsessan steg ombord i Helsingör på en praktfull slup, hvilken, förd af 36 roddare, styrde öfver till svenska sidan, beledsagad af mer än 30 andra farkoster, präktigt utsirade och förande en mängd danska ädlingar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
