Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Återblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofsamhet mot sina förra vänner, äfven sedan han öfvergått till deras motståndare. Samma hofsamhet iakttog han äfven nu mot hofvet; men de fleste öfrige inom möss-styrelsen följde häri föga kanslipresidentens föredöme. Häftiga tvister uppstodo mellan konungen och rådet. Hattarne visade sig nu långt villigare än förut att understödja hofvets planer till konungamaktens utvidgning och dessa erhöllo äfven ett verksamt stöd från franska regeringen, som insett att, så länge det dåvarande statsskicket fortfore, måste Sverige blifva en bundsförvandt af ringa värde, hvaremot Sveriges grannar, Ryssland, Danmark och Preussen, visade sig så mycket angelägnare att upprätthålla ett statsskick, som qvarhöll Sverige i sitt politiska förnedringstillstånd. Hofvet och Hattarne voro sålunda öfverens om en förändring i regeringssättet; men deremot yppades skiljaktiga åsigter om huru den skulle tillvägabringas. Kronprinsen, som redan vunnit den betydenhet, att man hyste större förhoppningar till honom än till någon annan bland den kungliga familjen, ville, likasom franska regeringen, utföra regementsförändringen genom en statshvälfning; men drottningen satte sig ihärdigt häremot, dels återhållen af minnen från 1756, dels af en föga moderlig afund mot kronprinsen, hvilken skulle spela främsta rollen vid statshvälfningens verkställande och äfven skörda mesta äran af framgången. Hon yrkade derföre, att Mössorna i rådet borde köpas att bifalla förändringen. Hattarnes ledare ansågo den kunna tillvägabringas endast vid en riksdag, hvars snara sammankallande de derföre yrkade. Härom förenade man sig slutligen, och en riksdagskallelse aftvingades rådet genom Adolf Fredriks nedläggande af regeringen samt kollegiernas vägran att lyda ett råd utan konung.
Så inträdde 1769 års riksdag. Mössorna hade redan, under den korta tid de innehaft makten, hunnit genom våldsamma omstörtningar i näringarna och penningeväsendet, hvilka ingrepo i en mängd enskilda förhållanden och medfört mångas ekonomiska undergång, göra sig ännu mera hatade än Hattarne förut varit, och så följde en reaktion mot mössregeringen, hvilken nu i sin ordning störtades och efterträddes af en hattstyrelse. Men så snart Hattarne åter kommit till väldet, visade de lika liten håg, som förut Mössorna, att uppfylla sina förbindelser mot hofvet, mot hvilket de likväl icke gjorde öppet motstånd, utan åtnöjde sig att icke med nog kraft uppträda mot dess motståndare, hvilka således fingo bära skulden för misslyckandet af hofvets planer, och Adolf Fredrik hade åtminstone under sitt sista regeringsår den tillfredsställelsen att icke vara i strid med sitt råd.
Att han allt dittills varit det, var emellertid hufvudsakligen hans eget fel, eller snarare hans gemåls, ty hade han icke låtit sig af henne intalas att ständigt söka utvidga sina konungsliga rättigheter utöfver hvad regeringsformen medgaf, så hade han kunnat regera i allt lugn och äfven i sjelfva verket uträtta långt mera än nu skedde. Ingendera af regenterna under frihetstiden förstod att rätt uppfatta sin ställning och gjorde den derigenom sämre, än den kunnat blifva. Ulrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
